lördag 28 mars 2015

Tea cozy och steak dinner

Idag hade vi lyxen att bli bjudna till svärföräldrarna på middag. Man vet att man alltid får god mat där och trevligt sällskap. Robis syster med familj var också där så Ian fick kusinsällskap. Erika följde efter pojkarna så gott hon kunde.

På dagen blev jag slagen av inspiration och bestämde mig för att virka en tea cozy som gåva och tack för inbjudan. Det blev en kamp mot tiden, men jag vann. Fast det bara blev en ros istället för tre.

I tid - för en gångs skull

Förra året var första året då jag skulle göra skattedeklaration som företagare. (Jag har alltså en egen firma som blingoförsäljare.) Då missade jag totalt inlämningsdatumet och fick sitta i telefon med en massa (kanske två) missnöjda skatteverkstyper för att fundera ut exakt hur jag skulle gå till väga med min deklaration och om det var möjligt att öppna min nätdeklaration för att göra den elektroniskt. Det gick inte. Jag gjorde den på papper och kämpade med språket och de olika komplicerade punkterna och försökte förstå vilka som angick mig.

Nu var det ett nytt år, jag hade satt in en påminnelse på telefonen en vecka innan deklarationen skulle lämnas in och idag satt jag mig ner för att kämpa mig igenom den besvärliga blanketten. Det var inte alls lika svårt. Otroligt hur mycket man kommer ihåg fastän man bara gjort det här en gång tidigare och för ett helt år sedan. Nu är den inlämnad. Flera dagar innan tiden går ut. Jag känner mig proffsig och som en duktig laglydig medborgare. Vuxenpoäng.


tisdag 24 mars 2015

Rajgräset

Löftet hållet. Gårdagens fiasko ställdes idag till rätta. Nu väntar vi på grodd.



måndag 23 mars 2015

Gröna fingrar

Idag efter att Erika åkt ut på sin tupplur sade jag åt Ian att jag hade något roligt program åt oss bara jag hade städat upp i köket. Han ville förstås veta vad, men jag ville bygga upp det hela lite och sade att det var en överrasking. (Jag tänkte alltså att vi skulle göra något så spännande som att så påskgräs. Jag hade kollat att vi hade mylla och påskgräsfröpåsarna håller hela tiden på och dyker upp någonstans när man inte behöver dem.)

Medan jag tömde och fyllde diskmaskinen frågade Ian kanske 48 gånger vad det var vi skulle göra. Jag började plocka fram saker vi skulle behöva och sist skulle jag hämta fröpåsen. Den var inte där jag tänkte. Ian följde efter på ca 2 mm:s avstånd och fortsatte att fråga. På ställe efter ställe lyste fröpåsen med sin frånvaro. Resultat: En nyfiken och ivrig kille och inget påskgräs. Men som mamma måste man vara duktig på att dra äss ur ärmen. Det blev ett lite annat projekt och mina jättetekoppar med guldkant fick en ny uppgift.





Vårt pengaträd är den enda växten som överlevt, av dem vi hade med oss när vi flyttade hit 2007. Nu var det dags för det att bilda familj. Fyra sticklingar flyttade in i tekopparna och i varje kopp stack vi också in ett blad som lossnat. Få se vad som slår rot.

Ian önskade sig ett pizzabesök till Iso Omena och det skall han få bara jag druckit upp mitt kaffe. Där skall också inhandlas en påse påskgräs. Jag sade också åt Ian att jag tänkte att jag skulle köpa en gammaldags papperskalender, varpå han frågade: En pojkkalender då? Hmm...

måndag 16 mars 2015

Tetrabröd

Kan gladeligen meddela att brödet i tetraförpackningen (kolla föregående post) blev riktigt bra! Brödmixen innehöll allt man behövde, det var bara att hälla i 6 dl varmt vatten och skaka om. Sen skulle det jäsa i brödformen och gräddas i en timme. Det blev ett ganska maffigt bröd, och riktigt gott. Vilken tur, för vi hade inget annat bröd och vi är brödätare hela familjen.


Vårinredning

Måndagen är den enda vardagen i veckan då vi inte har något fast program. Ibland blir vi bara hemma, för det känns som att vi behöver en lugn och skön dag hemma efter allt vi hållit på med under veckoslutet. Problemet är att det inte finns något sådant som en lugn och skön hemmadag med mina små apbarn. Vill man ha det lugnt och skönt, måste man ha program. Underhållning. Idag utflydde vi till Ikea. Och det blev en väldigt mångsidig utflykt måste jag säga.

Ian har många gånger tittat på bollhavet inne i lekrummet som man ser genast då man kommer in genom dörren. Först har han varit för liten för att gå dit (åldersgräns 3 år) och de gånger vi varit där efter att han fyllt 3 har vi varit där med sällskap och då har han förstås velat hänga med oss. Men idag, för första gången, fick han bli i lekrummet när jag och Erika gick rundan.

Lugnt och skönt att gå omkring med Erika. Jag tänkte att 1 timme skulle räcka bra, jag skulle ju bara ha några lådor från nedrevåningen. Men solen sken, och vårens inredningsdrömmar smög sig in till och med hos mig. Nu blev det inget storslaget eller särskilt spännande, men något litet i alla fall. Något jag menat att göra länge. Bilder kommer längre ner.

55 minuter hade gått när jag igen stod vid ingången till lekrummet. Genom fönstret såg jag Ian stå och leka med en lite större pojke vid tågbanebordet. Lite ledsen för att han måste komma ut, men allmänt ganska nöjd med sitt liv tassade han barfota ut ur lekrummet och började springa omkring för att komma undan att få strumpor och skor på. Allt som vanligt alltså.

Sedan köttbullslunch, glass och så ut i parken vid parkeringsplatsen. 3 timmar efter att vi anlänt, är vi alla inpackade i bilen, forfarande på gott humör. Ännu 5 minuter senare är bara en av oss vaken. Det var som tur jag.

Så här blev det och se ut när vi kom hem.

Nytt här är de randiga dynvaren och lakanet (hehe, jag fuskade för jag orkar/hinner inte sy själv, och köpte ett formsytt bottenlakan som madrassöverdrag till den gamla pigsoffan, hurra för tillåtna genvägar!)

Nytt i den här soffan är de vita och gråvitrutiga dynvaren. Dessa kom istället för bl.a. två stycken juldynor med ett rött hjärta som jag köpte till julen 2010 och där blev de.

Det sista uppköpet gjordes på matavdelningen. Det här skall jag prova idag. Bara jag kommer ihåg skall jag berätta resultatet här lite senare. Det var dagens äventyr. Nu gäller det att orka sköta allt som skall skötas för nästa paus kommer när barnen sover. Aha, en kopp kaffe behövs!

onsdag 11 mars 2015

Pratsamt

Mamma, Pappa, Titta, Gott gott, Tadaa, Tatt (tack) Tit (pip), Hej och Hejdå är ord som hörts här hemma en och annan gång de senaste veckorna. De har nämligen varit hela Erikas ordförråd en tid.

Men igår satt hon med sin sko i famnen och när jag frågade henne om hon hittat en sko (bra fråga eller va?), så tittade hon på mig och sa ko. Vilket bra ord att kunna. Nå, inte nog med det. Idag, när vi kom hem efter att ha fört Ian till klubben, körde vi upp på gården och jag sade, min vana trogen: Hemma! Och så hördes det plötsligt ett litet försiktigt hejma. Två nya ord på två dagar. Vad kommer till följande?

Dagens outfit passar temat...

söndag 8 mars 2015

Ut i mörkret

Så skönt att ha kommit igång med lite spring igen. Sports tracker på, musik i öronen och ut på vägarna. Det är så mycket roligare att springa här nuförtiden än när vi flyttade hit för sju år sedan. Då kunde man bara springa några olika vägar och man måste ofta springa fram och tillbaka samma väg. Eller längs med en väldigt vältrafikerad bilväg. Nu finns det gångvägar åt olika håll och en massa små bostadsområden man kan upptäcka på en lenkki.

Det sköna med motion är att den aldrig är i onödan. Varje länk är bättre än ingen länk. Varje 20 minuters tv-yoga är bättre än ingen minuts tv-yoga. Och jag tycker att varje gång ja börjar "från början" så är det inte alls från början. Allt det där som jag gjorde innan det igen av någon orsak blev paus, finns där nånstans och hjälper mig på traven. Mina ben har aldrig känts så lätta när jag "börjat" tidigare.


fredag 6 mars 2015

Två mulna dagar

Det har inte blivit mycket skrivet den här veckan. Robi var på arbetsresa från måndag till onsdag och förvånansvärt nog, hade jag fullt upp. Men det betyder inte att vi inte gjort saker.

På måndagen hade jag och Ian en tumisdag. Vi slängde lillasyster till Grandma och åkte iväg till Högholmen. Det är så lätt att vara på tumis med Ian, inget gnäll, inga protester, bara en nöjd och glad pojke. Och högholmen är nog varje vårs måste. Katterna var pigga och promenerade omkring, björnarna hade vaknat och en mulen måndag morgon var högholmen nästan tom på besökare.








Inga björnar syntes till när vi kom till björninhägnaden, men eftersom vi var hungriga gick vi in i restaurang Karhu, som hade stora fönster in i björnburen, för lite knackisar och franskisar. När vi suttit där i kanske 20 minuter fick vi sällskap av två lurviga typer.



Men trots alla exotiska sevärdheter var parken ändå en vinnare. Här måste vi stanna en god stund.



Idag var en ny mulen dag och igen var det dags att gå ut i det sköna just-och-just-plusgradiga vårvädret. Den här gången var lillasyster med. Hon har inte varit ute så mycket på vintern för hon har inte varit särskilt förtjust. Men idag var det roligt. Hon hade på sig en vårhalare och kurabyxor, mycket lättare att röra sig än i den tjocka vinterdräkten. Ians cykelhjälm hade gått och blivit liten under vintern, så han fick ta sin skrinningshjälm istället. Snart är det nog dags att prova cykeln utan stödhjul. Nu får vårsolen komma!