Idag har jag varit hemma. Ensam. Förde barnen till dagis på morgonen, Robi åkte iväg till Sthlm. Vad ska man göra med en dag som denna? Inte egentligen något jag måste göra, ingenstans jag måste vara. Bara här. Jag har haft såna här dagar tidigare men inte sedan årsskiftet. Snabb catch-up, jag började efter nyåret att jobba som försäljare på Efva Attling Stockholms finska Concept store som finns på Mikaelsgatan i stan. Jag trivs, jobbet är super och kollegerma likaså, men det är inte det som det här skall handla om.
Den här dagen har varit huippu så här långt. Efter att jag fört barnen gjorde jag en stund lite nödvändigheter dvs. lämnade in månadens timlista till jobbet och skrev några mejl. Och drack en kopp kaffe förstås. Sen tog jag några bitar choko med mig, plockade stickningskorgen ur hyllan och satt mig i soffan. Satte på en serie jag började titta på på Netflix för några dagar sen. Efter två avsnitt blev jag hungrig och gick och letade i kylskåpet. Hittade bara en låda med lite stekt ägg och potatis från igår, som jag aldrig egentligen hade tänkt att skulle bli uppäten, men som jag inte ville slänga i roskisen förrän den blivit dålig. Nåja, jag stekte två ägg till, värmde resterna och åt det med salt och smör, en favorit från tonåren. Ett avsnitt till, två rader choko och en till kopp kaffe. Bestämde mig för att stiga upp och städa lite men behövde ännu tjugo minuter Farmville på telefonen för att faktiskt komma upp ur soffan. Jag fick till slut på lite musik i öronen och fram dammsugaren ur sin gömma under trappan.
Dammsög med musiken så hårt att jag kunde sjunga så hårt jag bara orkade och ändå varken höra min egen röst eller dammsugaren och hade så roligt att jag nästan skulle ha hoppats på att någon skulle råkat komma på en oanmäld visit, samtidigt som det förstås skulle vara det mest genanta som skulle kunnat hända.
Jag har faktiskt njutit av denna dag av total slapphet kombinerat med en passlig mängd effektivitet och energi. Samtidigt har jag inte alls svårt att relatera till den här.
