En självständig hemmadag

Jag tycker om att gå på jobb. Jag tycker om jobbet och det är inte så jättehemskt att stiga upp klockan 04 bara jag går och lägger mig i tid. Det har blivit en ganska skön rutin att sitta på tåget på morgonen med en handfull andra mänskor och lyssna på musik och sticka.

Men idag var det ganska skönt att få sova till klockan 7. Jag vaknade av att Erika klättrade ut ur sin säng och hon och Ian började leka i deras rum. Mysiga ljud hördes medan det var underbart att få ligga stilla under täcket ännu en liten stund. Sen var det hemtrevligt att stiga upp och i lugn och ro laga ett ordentligt bacon&ägg-morgonmål och sitta ner hela familjen tillsammans och njuta av varandras sällskap.

Under de två veckorna jag jobbat har jag redan lärt mig att uppskatta allt detta morgonpyssel som jag tidigare tyckte var lite jobbigt. Säkert tycker jag det är tungt igen när jag gör det varje dag igen efter årsskiftet när jobbet tar slut, men just nu tycker jag det är ljuvligt.

Glad självständighetsdag åt alla! Erika fick en balklänning av Momi när vi var där på glögg igår. Ikväll får vi se om Presidenten får besök av någon i lika fin festblåsa.

På jobb

Jag sitter i tåget på väg hem efter min andra arbetsdag. Igår började jag på Stockmann i Helsingfors centrum som julhjälp. Min titel är 'myyntikunnostaja', jag vet inte vad det heter på svenska. Jag är placerad på avdelningen för damernas underkläder. Jag förbereder och lägger fram produkter för försäljning. Idag har jag hängt upp strumpor, fyllt på med underbyxor och bh:ar och satt stöldalarm på pyjamasar och underkläder. Jag har aldrig behandlat så mycket spets som jag gjort dessa två dagar. Dessutom har jag fått åka Paternoster-hiss. Den stannar inte, den bara rullar på. Och jag kan berätta att varuhuset är en labyrint och alla våningar ser likadana ut backstage. Det kommer antagligen ta flera veckor innan jag slutar tappa bort mig.  

Själva jobbet är roligt och arbetskamrarerna verkar som ett bra gäng, men arbetstiderna är inte helt kloka. Jag jobbar fem dagar i veckan kl 6-10. Idag har jag stigit upp kl 04.00. Det ledsamma är att jag inte ser barnen på morgonen. Jag får inget mys och inga varma kinder mot min kind. Inga rufsiga barn ropar efter morgonmål och vägrar klä på sig. Jag smyger ut i natten med en smörgås jag lagat kvällen innan. Men det är bara för en tid. Efter nyår blir det igen dags att hitta på något nytt.

Söndagsutflykt

Det gråa vädret har inte precis inbjudit till så mycket utomhusäventyr den senaste veckan. Jag märker att jag har varit trött och inte riktigt orkat med några utflykter. Det gråa vädret gör en trött och oinspirerad och så orkar man inte ut genom dörren fastän man nog vet att om man bara gick ut skulle man må bättre oberoende av vädret.

Igår sade jag högt medan vi lagade fattiga riddare till morgonmål, barnens favorit, att jag nog MÅSTE fara på länk. Om man säger något högt, måste man nämligen göra det. Haha, det funkar nog inte alls alltid. Men igår fungerade det. Efter att riddarberget blivit slukat klädde hela familjen på sig och packade in sig i bilen. Destination: Oitans Angry Birds-park och rekreationsområde. Väl framme rusade barnen med far till lekparken medan jag sökte mig till konditionsrutten. Så skönt med lite skogsluft och ordentlig motion.

5,4 km senare dök en väldigt uppfriskad och rödkindad mamma upp i parken och hittade väldigt glada barn och en fantastisk utsikt över den spegelblanka bodomsjön. Och vädret var sen inte heller så grått som det sett ut som.

Hurra för 100!

På senaste tiden har jag sparat på bläcket och inte skrivit så ofta. Som arbetslös är det hårda tider. Skämt åsido, bloggivern kommer och går och jag är inte den som gör sånt jag inte vill om jag inte måste. Jag skriver hellre ibland, när jag känner mig inspirerad och som att jag vill dela med mig av något, än att jag fyller bloggen med inlägg som bara är just det, fyllning.

Också i denna sparsamma takt har jag i och med detta inlägg publicerat 100 gånger på denna blogg. Det tycker jag är värt ett Hurra!

Den här bloggen är mitt ställe att dela med mig av mig själv, min familj och min vardag åt er som är intresserade av att läsa. Det är ett forum som passar mig. Jag har inget emot att synas på fb och instagram (du hittar mig där som limppan), men syns där hellre som ett ögonblick. Här har jag chansen att tala ut. På mina egna villkor. Och du, min kära läsare, är min lyssnare.

Stöveljakt

Idag bar det av mot Hagalund med barnen. Det visar sig att Erikas gummistövlar på dagis har hål. Glad som jag var att detta upptäcktes nu när det har varit torrt så tänkte jag att jag skulle se till att leta reda på ett par vattentäta gummistövlar åt henne innan det blir vått och slaskigt. Men trots den kopiösa mängden barnskor och -stövlar vi har i varje litet förrådsutrymme fanns inga som både var passlig storlek och utan hål. Så för första gången var jag tvungen att KÖPA gummistövlar åt ett av mina barn. Så med ett presentkort till stockmann i plånboken åkte jag iväg med båda barnen på shoppingäventyr.

Jag fick presentkortet i födelsedagsgåva och har sett fram emot en chans att använda det. Jag tänkte att när vi nu en gång far till stocka så kan jag ju se om jag skulle råka hitta ett par nya byxor åt mig själv i samma veva. Vitsis junt. Säkert får man något sådant gjort med de här två aporna. Med nöd och näppe lyckades jag välja ut ett par gummistövlar åt Erika medan barnen sprang omkring och jagade varandra, gömde sig bland vinterhalarna och snurrade på klädställningarna. Sedan promenerade vi vidare till damavdelningen och jag märkte efter ungefär tre sekunder att vi måste bort därifrån så fort som möjligt. Erika lade sig på golvet och började kräla framåt och Ian sprang in och ut bland designerkläderna och ropade att jag skulle söka honom.

Fortfarande en junt tänkte jag att vi istället skulle kunna gå till Eurokangas och se efter om de hade reflextyg. Jag skulle vilja laga snygga reflextofsar som jag såg att Noora hade lagat. På vägen till tygbutiken gick vi förbi en cykellekpark och dit for ju aporna på momangen. Efter en stund försökte jag förklara att vi skulle vidare men efter några misslyckade försök att fånga krypen, gav jag upp och tänkte min första riktiga tanke idag: Fine, jag kommer tillbaka nån dag då barnen är på dagis och sköter allt det här på en timme. Och efter tjugo minuter till i cykelparken gick vi på lunch istället. Succé.

Ian väntade otåligt medan jag skrev det här och hade undertiden obemärkt börjat peta på min telefon. Han tittade på en video på moster med man som sjöng Happy Birthday åt honom och editerade min bild på stövlarna som jag tagit för det här inlägget, men lyckades också fånga några riktigt konstnärliga situationsbilder med telefonens kamera.

Festlig höst

Det har varit en festernas höst. Jag fyllde 30 år i september och hade för en gångs skull en ordentlig fest, med vänner och skumppa och gåvor och hela köret. Oj vad roligt det var. Platsen för festen var Aunt Jemimah's i Hagalund som jag varmt rekommenderar för er andra festfixare. Superroligt ställe och huippu personal (inklusive min småkusin).

Jag, färdig för fest!

Till efterrätt blev det det bästa jag vet: lösgodis! (Med ljuvliga askar och andra kärl för festen från Pop up kemut)

Två veckor senare var det dags för kära mammas 60-årsbash! Det var först en fest det! Så många kära vänner som man inte sett på länge och så många fina stunder. Jag och mina systrar hade en liten överraskning åt festföremålet. Vi hade bett gästerna hämta med sig en bild på något som väckte ett minne av mamma på något sätt. Sedan under kaffet så fick alla stiga upp och berätta om sina bilder och minnen för att hedra den vänskap de har med mamma. Sedan limmade jag in alla bilder i en bok och alla fick skriva en hälsning bredvid sin bild och så fick mamma boken i gåva.

Hela grejen funkade jättebra. Så många ställde sig upp och berättade de finaste historierna och det kändes verkligen som att vi öppnade dörrarna till ett lite djupare lager och stämningen var verkligt fin.

Bara en vecka senare kom följande festligheter. Då var det dags för Ian att fylla 4 år. Och bara en dag efter det var det dags för Alfons, min lilla systerson, att fylla 1. Så det blev torsdag: Ians kompiskalas, fredag: Alfons släktkalas och till slut söndag: Ians släktkalas. Huh! Vi fick nog lite ta till energireserverna förra veckoslutet. Men nu är det festat och vi klarade det och hade till och med roligt hela vägen, eller nästan hela vägen i alla fall.

En födelsedagskram av lillasyster

På väg på dagis med ny rock och ryggsäck. Och ett paket med pepparkakor att bjuda på.

I påsarna barnen fångade på svirvelspö fanns bland annat dessa härliga mustascher.

Popcorn var det bästa på Alfons kalas, tyckte Erika.

Det var mer än ett paket som innehöll legoklossar när 4-åringen firades. Nu är det roligt när det finns klossar till vilket bygge som helst.

Hålla masken

Ibland är det svårt att hålla god min när en liten 1 år och 7 månaders Erika blir arg på storebror när hon inte får peta på Ipaden medan han spelar och surt säger: Ian bråkar. Och efter en stund kommer ett mumlat men bestämt: Dumma prutt, Ipsu...