tisdag 30 december 2014

Lekfullt

Vår huvudsyssla de senaste dagarna har varit lek. Ute och inne, mest med det vi fått i julklapp. Det kan nog vara så roligt att bara vara tillsammans och göra sånt som gör en glad. Och hela familjen mår bra av det märker jag. Igår blev det inte just av att leka och det märktes genast med att humören var mer på helspänn hos oss alla. Idag skall vi gå ut och skotta och bygga snögubbe efter maten. Åtminstone jag och Ian.


Ian fick en doktorsväska i julklapp och momi var så snäll så hon lagade ett fint band åt honom att ha på så man skulle känna igen doktorn själv.


Erikas favoritklapp. Knappt har hon fått ögonen upp på morgonen så skall hon iväg på en åktur.



 Ute har det varit så fint och uppiggande med snötäcket som täcker allt det gråa.



På pulkkapromenad i skymningen. Mål: Grandma och grandpa och leftovers från juldagen.


Tävling i grannarnas pulkkabacke.


 På väg ut på tupplur i -18° iklädd bomullshalare, byxor, ylletröja, hjälmmössa, yllevantar, utevantar, yllesockor, utetofflor, vinterhalare, thermosovsäck, vagnsovpåse och en tjock yllefilt över vagnen så inandningsluften hålls varm(are än -18°)

söndag 28 december 2014

Ett band blir avklippt

Det var den julen. Till min stora glädje har vi lyckats ta det ganska lugnt och gjort sånt som vi har haft lust att göra. Julen firade vi hos min morbror och hans familj och på juldagen dukades traditionsenligt den amerikanska kalkonmiddagen upp hos svärföräldrarna. Nu är julen firad och det är dags att rikta blicken framåt, mot det nya året.

Om några veckor skall jag vara borta hemifrån en natt och därför bestämde jag mig för att det skulle vara en bra tid att avvänja Erika från amningen nu. Det skulle ändå vara bra att få henne att sluta äta på natten och vid nästan 11 månader är det väl ganska passligt med avvänjning. Dessutom har vi kommit riktigt bra igång med mjölkprodukterna.

Så igår när barnen ätit sin gröt var det dags att göra ett försök. Ian i sin säng och Erika i sin. Det blev en hel del gråt förstås, men det störde inte Ian. Han somnade mitt i allting. Och efter ungeför en halvtimme gråt, lite i sängen och ganska mycket i famnen, somnade också Erika i sin egen säng. Natten gick sedan ganska lugnt till. Efter tre timmar i sin säng med bara lite gnyende då och då, förflyttades hon bredvid mig och sova och fortsatt med det största delen av natten. En del kryp och gnäll men för det mesta sov vi. Vilken duktig flicka jag har.

Men det gäller att vara fast besluten för att stå på sig. Inte bara för att hon skulle vilja tröstas med närhet och varm mjölk, utan för att det är så förbannat obekvämt för mig. Men mitt hårda arbete belönas idag med mat ute och Hobbiten. Jag ska försöka att inte bli melankolisk över att min lilla flicka nu klarar sig utan mig.

onsdag 24 december 2014

Julhälsning




Jag önskar alla en god jul med god mat och kärt sällskap!

Med den här bilden åkte posten iväg med våra julhälsningar till vänner och släktingar, nära och fjärran.




måndag 22 december 2014

Vad är julen gjord av?

Julen är gjord av pyssel och pynt tillsammans...

 

 kära släktingar...


pepparkakor (med skurna Omar-karkkin, fast det ser ut som ost)...


nån som smakar på risgrynsgröt för första gången...


nya vänskaper...
 

jultraditioner med goda vänner...


hemlagade godsaker i fina paket, i år blev det bl.a. rocky road choko och tranbärsskorpor...




snö...


 och förstås, julklappar!






torsdag 11 december 2014

Tv-pedanten

Det är svårt att hitta bra serier att titta på. Därför blev jag glad när jag idag märkte att Downton Abbey har kommit till Netflix. Nu vet jag inte exakt hur länge den varit där, men för några månader sen när jag sökte efter den så fanns den inte ännu. Denna serie har jag alltså inte sett ett enda avsnitt av, men många har rekommenderat den. Den går på finsk tv men jag har inte tittad på den där heller. Jag har nämligen ett problem när det kommer till tv-serier. Jag vill se dem från början. Och jag vill helst se alla avsnitt. I rätt ordning.

Jag blir helt galen på att börja med en serie på tredje säsongen eller att missa avsnitt i mitten och sen bara fortsätta. Jag kan liksom inte följa med det nya utan att hela tiden fundera på vad jag missat. Tänk om det hände något jätteviktigt i det avsnittet jag inte såg. Jag vill inte heller veta vad som kommer att hända sen. Fråga fast min kära man hur glad jag blir när han på kvällen tittar på någon serie som vi båda följer men han hunnit längre fram. Jag måste gå genom vardagsrummet med ögonen fast och händerna för öronen för att inte få veta vad som händer om två avsnitt.

Är jag den enda som är så här neurotisk när det gäller tv-serier? Inte för att det begränsar sig till det. Det är samma sak med filmer och böcker. Vem börjar se på en film i mitten? När man bläddrar bland kanalerna och hittar en bra film som hållit på i en timme. Inte kan man ju DÅ börja titta på den.

Så är det ju det här med att försöka hålla reda på vilka serier man sett och hur långt. Det finns en miljon serier och de kommer säsonger nu och då. De går på tv och så går de på paus. Sen följer man med någon annan serie och så går den på paus. Sen börjar den första igen men det är också repris. Men så mitt i allt har det sen också börjat komma nya, eller har jag nu sett de här avsnitten?


Nåja, nu är jag i alla fall nöjd när jag kan se alla fyra säsonger av Downton Abbey utan problem. Så nu tar det väl några veckor innan jag är här igen. Och bankar huvudet i bordet.

tisdag 9 december 2014

Mera tävlingstips

Inspirerad av föregående inläggs bloggtävlingstips kommer här ett till (samma ko är fortfarande nere i diket). På bloggen http://kaduilla.fi/qandvictoria/ lottas det ut ett designpaket. Ta dig en titt. Jag brukar aldrig vinna nånting men kanske du skulle göra det. Det skulle vara lite som om jag skulle vinna om någon skulle vinna på grund av mitt tips!


Flera länkar till pågående tävlingar finns här. Ju flera man deltar i desto större chans att vinna, ju.

Nionde luckan

Bakom nionde luckan gömmer sig en bloggjulkalender. Och här har jag nog en egen ko i diket så att säga. Gå in och delta i utlottningen av ett par snofsiga örhängen.

Jag tycker det är roligt att följa med vad allt mänskor hittar på i sina blogginlägg. Jag har på senaste tiden surfat ganska mycket i den finlandssvenska bloggvärlden och tycker att det finns massor med roliga bloggar att läsa. Som små fönster in i folks hus. Man får en glimt här och där från olika vardagar. Det gäller dock att komma ihåg att det som syns på bloggarna är noga utvalda glimtar och man skall inte få ångest för att ens egen vardag inte bara innehåller pyssel, bakverk och sköna dagar på stan. Det gör ingens.

måndag 8 december 2014

Åttonde luckan

Dagens julkalenderfynd är en DIY-lucka. Det här var en äldre lucka, jag hade tänkt laga dagens men det hade inneburit en tur ut på gården för att skaffa material och jag kände mig lite för sockrig för att ge mig ut i regnet.

Nu hittade jag istället materialet på Prisma i form av akryl- och polyesterfilttyg. Jag hade hellre haft ett tjockare ulltyg men det här är vad jag hittade, och det blev riktigt bra det också. Det är alltså frågan om en filtkorg som jag hittade på bloggen cindyekman.com. Hon skriver att det bara tar 15 minuter, men för mig som gjorde korgen för första gången tog det nog närmare 45 minuter. Men jag är nöjd med resultatet så det var det värt.

Instruktionerna var lätta att följa och det enda jag gjorde annorlunda var att jag använde olika färgers tyg för själva korgen och för remsorna som jag flätade ihop den med. Och så använde jag fyra långa remsor för att fläta istället för åtta kortare som det stod i instruktionerna. Det blev mindre att fästa, och det passade mig för jag hatar att fästa.





lördag 6 december 2014

mnbvcdfghjj (eller sjätte luckan)

Dagens inlägg bjuder min 3-åriga son på. Och därför rekommenderar vi också idag hans favoritjulkalender (förutom den med godis och legobitar, förstås), Jacquie Lawson-kalendern på datorn som Grandma skickade åt honom. Den kostar några dollar, men den är faktiskt ganska rolig. Bakom varje lucka finns en kort film med olika juliga teman. I gårdagens lucka fick vi dekorera julgransbollar.



Här är Ians djupsinniga tankar för idag:

äjökwgde00oukotuykymnmkbmgh.ölnl.nl.llnln.l .mm,,k-ä,---.önhmbbnhgythtutguyjuikuulo6ykookykookhyokoykhoyohyokyoiiuiiiiiiihiyohoyp+8ii8p88ååå´åp6o66 mbnjjnb njbnjb kn,m.ö,,.lhyhgttrdeffeffefgtkoooloiui8i97897o9iuiu70oiuooi


torsdag 4 december 2014

Fjärde luckan

I Hyvän mielen joulukalenteri:s fjärde lucka står det att man skall stänga all elektronik för kvällen. Det missade jag nu lite ikväll. Jag tycker ändå att det skulle vara bra att ha en sådan kväll i veckan. Eller åtminstone nu och då.

Jag gillar att sitta i soffan och titta på en spännande serie. Jag gillar att läsa bloggar på paden medan jag dricker kaffe. Jag gillar att kunna kolla mejlen på telefonen då jag är på språng. Men alltid behöver man inte ha en skärm framför sig. Det blir så lätt för mycket.

Nu tänker jag i alla fall njuta av något som inte är elektroniskt. Svartvinbärs- och apelsinglass och blåbärs- och kardemummaglass. En bra avslutning på en hektisk dag.


En positiv överraskning

Förra året beställde jag våra julkort på vistaprint.fi. Beställningen gick åt skogen. Det var fel pris och besvärligt med kundservicen. Jag var riktigt sur och berättade också åt folk hur missnöjd jag var. Men några dagar senare kom korten och de var superfina! Dessutom fick jag en ursäkt per epost tillsammans med ett erbjudande, -25% på nästa beställning.

Nåja, nu var det då dags igen. Bilden var tagen och jag satt framför datorn och funderade varifrån jag skulle beställa i år. Förra året var då själva beställningsprocessen väldigt besvärlig och kundbetjäningen nöjaktig. Men julkorten var prima. Och på returpapper dessutom. Och så hade jag ju erbjudandet från förra gången. Så jag bestämde mig för att ge vistaprint en till chans. Jag gjorde korten enligt egen modell på deras sidor. Det var lite dyrare än om man gjort enligt en färdig modell men nu blev de som jag ville ha dem.

Men sen. Erbjudandet funkade inte. Blä. Problem igen. Jag fick igen söka upp kundtjänstens telefonnummer och ringa upp. En vänlig tjejröst svarade efter att jag köat i ca 5 minuter. Jag förklarade problemet åt henne. Hon sade att jag redan borde ha -50% eftersom det är frågan om en julprodukt. Det hade jag inte. Aja, sade hon, men jag sätter in -50% nu, du vill säkert hellre ha det än -25%?

Vad skönt att det ibland kan vara så enkelt. Och en nöjd kund sprider ordet om en positiv erfarenhet.


Så här såg de flesta bilderna ut när vi skulle fota. Bilden som valdes till julkorten pantar jag ännu på tills korten nått sina mottagare. Lite spänning skall det väl vara.

onsdag 3 december 2014

Tredje luckan

Idag startade Blingos julkalender med ett erbjudande, och fastän jag senast igår skrev att reklam är tråkigt, så är det här förstås jättespännande. Och jag är helt objektiv, förstås. Men kolla in kalendern ifall ni gillar kläderna. Ni kanske hittar något ni absolut behöver. Sen får man gärna göra beställningarna på adressen www.blingo.fi/linnsofiewfagerman så får jag en liten slant för mitt hårda arbete med marknadsföringen.


tisdag 2 december 2014

Andra luckan

Idag var det dags att öppna andra luckan i kalendern. Nu förstår jag ju att ingen är intresserad av att varje dag läsa om vad jag hade för godis i min kalenderlucka (idag var det en citronmarmelad) så jag tänker istället skriva om vad jag hittar för andra julkalendrar. Det finns massor med julkalendrar på nätet, i bloggar och på andra nätsidor. Ganska mycket är reklam och det är ju ganska tråkigt, men ifall att jag hittar något intressantare så tänkte jag dela med mig. En i dagen, bara jag hinner.

Den här julkalendern stötte jag på idag. Den är på något sätt lite gullig.

måndag 1 december 2014

Första luckan

Så var det dags att öppna kalendrarna. Ian fick sin förra året medan min har varit med om så många som 28 jular. En respektabel ålder för en julkalender. Den har jag fått av min mormorsmor. Det är väl egentligen det enda minnet av henne jag har. Hon dog några år efter att jag föddes så jag kommer inte ihåg henne alls. Men kalendern lever kvar.

Det bästa är att min mamma känner tomten och han fyller kalendern varje år och så hämtar hon den åt mig. Och nu har han börjat fylla Ians också. Vilken snäll tomte.



Första luckan innehöll min absoluta favoritgodsak, chokolakutoffebit. Mums.

Fastän flunssan håller på och ge med sig tynger den nog ännu lite. Den här mysiga synen väntade när jag kikade in i vardagsrummet mitt i matlagningen. 






söndag 30 november 2014

Lillajul utan program

Huh, vad det ryms i ett oplanerat veckoslut. Hela familjen har varit hemma och vi har inte haft något fastslaget program. På lördagen besökte jag och Ian kusin Viktors dagis på julbazar. Där fick man rida på fasters häst, äta pepparkakor och köpa smaskiga bakverk. Metet missade vi och ni skulle ha sett Ians min när vi skulle gå till metet och det just hade tagit slut. Stora ögon och läppdarr. Men som tur är han liten och besvikelser går att kompensera. Det blev eget mete när vi kom hem. På kroken fastnade en muminask med två bitar fudge i, som vi just köpt på bazaren, en mellanmålssmoothie och en bok, som jag köpt på Ikea för länge sen men bara inte kommit på att ge åt honom ännu.


 



Annat som rymmats in i detta sköna veckoslut är matlagning i lugn och ro, lite brädspel och sen idag har programmet bestått av de olika skedena av att laga pepparkakshus. De tre delarna av pepparkaksdegen som stuvats undan i frysen kom väl till pass.

Och mitt i allting fick vi dessutom finaste Momi på besök. Hon hade träffat tomten och kom med julkalendrarna och de är något de! Få se om de fastnar på bild imorgon när första luckan skall öppnas.

Honungmarinerade rotsaker i ugnen, ugnslax och gurksås. Enkelt och supergott!







fredag 28 november 2014

#tahdon

Jag sitter och hoppas på att tolerans och kärlek skall vinna över allt det andra.

Förstår inte diskussionen om hur barn skulle må dåligt om de fick adopteras in i familjer där föräldrarna är av samma kön. Varifrån kommer barn som adopteras? Från lyckliga heterofamiljer kanske? Kommer de inte oftast från omständigheter sämre än en familj där de är önskade och älskade? Vad har det då för betydelse om de som älskar dem är två män eller två kvinnor? Jag tycker inte det är mera komplicerat än så.


onsdag 26 november 2014

Husmor i farten

Vilken husmor jag har varit idag. Jag har rengjort vattenkokaren med citronsyra, tvättat mikrovågsugnen med färsk citron och nu snurrar en handdukstvätt i maskinen med ättika för att få bort illalukt ur tvättmaskinen. Imorgon skall jag ännu tvätta diskhon med lite matsoda.

Det är inte för intet jag kallas för vicemormor. En googlande sådan, förstås.

Vattenkokaren:
Koka upp vatten. Lägg i en matsked citronsyra och låt stå 10 minuter. Kolla om allt smuts lossat, om inte kan du göra det en gång till. Koka upp rent vatten och häll ur tre gånger.

Mikrovågsugnen:
Häll lite vatten i en skål. Lägg i några skivor citron. Värm i mikron tills vattnet kokar. Torka av mikron med en våt trasa.

Tvättaskinen har jag tidigare rengjort med citronsyra och det har gjort att tvätten nu doftar gott men själva maskinen luktar fortfarande illa så nu provar jag ättika. Jag kan senare meddela hur det blev, för tvätten snurrar ännu.

Diskhon:
Vår diskho är av porslin och den blir lite brun om man inte tvättar den regelbundet. Diskmedel eller allmänrengöringsmedel biter inte på det men det gör matsoda. Jag har alltid en burk färdigt med en blandning av matsoda och matolja. Så tar jag ungefär en matsked av blandningen och sätter i diskhon. Sen gnider jag in den med handen och låter det stå en stund innan jag sköljer bort den. Skinande vitt resultat.

Hurra för kemikaliefri städning!


Vem hjälper?

Jag har funderat ganska mycket på det här med att be om och få hjälp. Jag är själv ganska dålig på att be om hjälp. Med både små och stora saker, hjälp med barnen, hjälp med att få vardagen att gå ihop, hjälp med ekonomin, hjälp med att fundera ut det här eller det där. Jag har en massa mänskor som gärna ställer upp om man behöver något och också många som ber mig om hjälp eller stöd. Det låter ju ganska bra. Sanningen är att det faktiskt är jättebra och jag är otroligt tacksam. Jag tycker ändå alltid det är jobbigt att fråga.

Jag funderar ändå på vem man får be om hjälp. Är det bara familjen man skall fråga? Mammor, pappor, syskon? Jag tycker att vi som barn också var och vaktades hos vänner, inte bara släktingar. Vi hade vänfamiljer som var mera familj än vänner. Men får man nuförtiden be vänner om hjälp, eller är vänner bara till för underhållning och trevligt umgänge?

Den här veckan hade jag en blingovisning på ett familjecafé. Den skulle vara på dagen och jag kunde tänka mig att ta med Erika men inte båda barnen, det skulle bara vara för stökigt. Jag hade skrivit in visningen på torsdagen och hade i relativt god tid bett en vän om hjälp med Ian. Allt bra, Ian skulle få fara och leka medan jag jobbade. På söndag kväll slog det mig. Visningen var inte heller på torsdagen utan på måndag morgon. Vännen som Ian skulle till hade inte möjlighet att ställa upp på måndagen så nu var jag i blåsten. Klockan var nio på kvällen och jag skickade ett meddelande åt min granne och frågade om Ian kunde komma dit nästa dag. Svar: Inga problem, hit bara. Fantastiskt, jag har de bästa grannarna! Så här skall det väl vara? Varför måste jag då fundera så länge på om jag alls täcks fråga?

Vem frågar du om du behöver hjälp med något? Vad tycker du om en kompis ber dig ställa upp? Är det ok att be en kompis använda sin dyrbara tid på något du behöver?

Och en fråga till: Om du väljer att inte be om hjälp fastän du behöver den, är det för att du är rädd för att få ett "nej" till svar, eller för att du tycker att du borde klara dig själv?

tisdag 25 november 2014

Slut på frusna fingrar

Kommer det här att vara den första vintern i mitt liv då jag inte fryser om händerna? JA! Eller det återstår förstås att se, men förutsättningar finns.

Jag har haft i tankarna att köpa ett par läderhandskar åt Ian till vintern (jag blev tipsad av grannen att det är det allra bästa och hållbaraste). Det känns okej att köpa lite dyrare utrustning åt barnen, det är lätt att berättiga för sig själv. Men när det kommer till att köpa åt mig själv så slutar det alltid med att jag tänker: behöver jag nu faktiskt absolut det här? Och svaret är oftast nej. Men igår i Iso Omena stannade jag vid ett av stånden på mitten av köpcentret, en gubbe som sålde inhemska läder- och ullvaror. Plånböcker, hanskar, sockor, mössor och fårskinn och sånt. Och där fastnade jag.

Ok, jag skippade ändå den pälsfodrade versionen för 60€ men är hemskt nöjd med att jag gick därifrån med två par supersköna läderhandskar som jag faktiskt hoppas kommer att hålla mina och Ians händer varma genom den förhoppningsvis kalla och snörika vintern.

Nu väntar jag alltså bara på minusgraderna.


lördag 22 november 2014

Välkommen kära julstämning!

Den här veckan har vi öppnat dörren för julstämningen. Vi har druckit glögg, bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Det är så fint, jag älskar julen och allt som hör till!


En sats pepparkaksdeg väntade en natt i kylskåpet på att bli indelad i fyra bitar. En bit blev pepparkakor och tre bitar åkte in i frysen för senare bruk. 





Jag hittade också på detta lite annorlunda julreceptet:

Pannacotta med pepparkakssmak (6-10 portioner)

5 dl grädde
5 gelatinblad
2-3 msk mörk sirap
2 tsk pepparkakskryddor (kanel, ingefära, nejlika, ev. kardemumma)

30 g rumstempererat smör
60 g pepparkakor

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden i en kastrull. Tillsätt sirapen och kryddorna. Ta bort kastrullen från värmen, pressa ur gelatinbladen och lägg i gräddblandningen. Vispa tills gelatinbladen löst upp dig helt och hållet.

Lägg smöret och pepparkakorna i en matberedare och mixa till en jämn smulsmet. Skeda smeten in i portionsformar (espressokoppar, små kaffekoppar eller stora snapsglas). Häll över gräddblandningen. Låt stå i kylskåpet i minst 2 timmar före servering. Går bra att laga dagen innan.

Lätt att laga glutenfri genom att antingen lämna bort pepparkakssmeten helt och hållet eller genom att använda glutenfria pepparkakor.


Barnen har äntligen hittat en lek de kan leka tillsammans. Kuckuu! heter den. Jag har inte mycket tid att ta bild när det gäller och inställningarna är aldrig rätt när man behöver dem, men roligt har det båda, det ser man.


 Imorse när vi kom ner för trapporna såg det så fint ut utanför fönstret med all snö som täckte marken och julljusen som hittat till fönstret den här veckan att man blev riktigt inspirerad att lite lyxa till morgonmålet. Jag hittade en burk Danerolles semlor i butiken häromdagen. De senaste 15 åren har jag bara sett croissanter i den formen, men semlorna är det som vi hade hemma när jag var liten. Den burken hann inte stå i skåpet många dagar innan den fick komma fram och testas. Mmm... Nam vad gott. Hoppas det ännu finns av dem, de skulle gärna få finnas i skåpet varje veckoslut.

Så mysigt med färskt bröd och glada pyjamasbarn och det vackra vinterlandskapet. Man känner sig ju nästan harmonisk.