Minnen från resan: Whale watching

Vi gjorde mycket på vår resa som jag inte hunnit skriva om. Därför vill jag så länge jag ännu har allting relativt färskt i minnet skriva ner det här. För min skull och er. Vancouver är ett fantastiskt ställe, men det är långt borta. Jag vill bara berätta att det är värt resan! Där finns allt: storstadsliv, natur, historia, kultur, en underbar stämning och vänligt folk.

Förra gången vi reste dit var Ian just under två år och Erika var en orsak att använda byxor med gummiband. Då funderade vi på att åka på whale watching men kom fram till att det skulle bli för svårt med en liten. Den här gången tänkte vi att vi provar och så var vi en passlig mängd vuxna i förhållande till barnen, dubbelt upp. Jag, syster+man och momi, med två små skurkar. Det gick hur bra som helst. Ian tyckte om att vara uppe på utsiktsdäcket och de vuxna turades om att hålla honom sällskap. Erika yrade omkring en god stund och sedan somnade hon i min famn. Dessutom hade vi en hel del mat och mellanmål med för att hålla alla nöjda under den fem timmar långa turen på den stora gummibåten.

Vår båt är den som står med aktern mot kameran. Explorathor II. Ian reagerade på att det var lite som "Dora the Explorer"

En fiskebåt som stod i hamnen. Hit kommer sjölejonen när fiskarna kommer hem med sin fångst.

Båtens första mål var en vågbrytare där det bodde ett stort antal vithövdade havsörnar. Dem ser man överlag ganska mycket i Vancouvertrakten men inte så här många på ett ställe. De byter område beroende på var laxen finns men den här tiden på året är de ganska nära stranden. Till följande åkte vi lite längre ut för att skåda sjölejonen som låg och solade sig på stenarna.

Efter det åkte vi omkring på vattnen mellan Vancouver och Vancouver Island, både på Kanada- och USA-sidan. Det är ett tiotal firmor som är ute och söker valar dagligen och då en ser något meddelar de över radion åt alla andra och så samlas alla där en val synts till. Vi hann åka omkring i ca två timmar utan att se något annat än vackert landskap och stora oceangångare innan vi åkte förbi en fyr där ett stort gäng sälar låg och vilade.

Ett bilfraktfartyg

Men sen tog det inte länge innan kaptenen fick bud om att en stor knölval blivit skymtad. Iväg for vi och när vi hittade de andra whale watching-båtarna hittade vi också mycket riktigt knölvalen. "Big Mama" kallade våra guider den. Den kom till ytan med ungefär fem minuters mellanrum och blåste upp en hög pelare med ånga och några gånger visade den stjärtfenan. Jag hann också se en glimt av ett hopp men bara plasket fastnade på bild. En majestätisk varelse. Otroligt att få uppleva en sådan i dess naturliga miljö.

Nån dag skall jag ännu se en späckhuggare. Jag får åka tillbaka till Vancouver för ett nytt försök. Det är väl en lika bra orsak som vilken som helst annan.

Hemma igen!

Vi har varit hemma i lite över en vecka nu. Hemma från världens bästa resa. Det har tagit sin tid att komma tillbaka in i vardagen, in i rätt tid och rytm. Dessutom var veckan ganska fullspäckad med program: flickträff, klubbens vårfest, grillkväll hemma och hos släkten, besök hos momi och utflykt till lande.

Dessutom har veckan präglats av en jakt efter en cykelvagn. Något jag funderat på att skaffa i över ett år, men äntligen bestämde mig för när vi testade en i Kanada, då vi hyrde cyklar en dag. Och jakten var en succé. Efter att ha sökt efter begagnade vagnar på nätet, gav jag upp och vi åkte hela familjen till XXL i Finno och inhandlade ett kap. En grannröd Burley HoneyBee var på specialerbjudande och fick komma hem med oss till halva priset. Nu är vi färdiga för en sommar fylld med cykelutfärder och äventyr.

Den här veckan får vi ändå dra ner på tempot lite eftersom båda barnen är flunssiga. Jag håller tummarna för att det är kortvarigt så att vi snart kommer iväg för att upptäcka vilka alla utflyktsmål vi har på cykelavstånd. Det kommer nämligen att ta lite träning innan jag vågar mig för resor längre än 10 km med vagnen på släp. Uppförsbackarna är hårt arbete med detta gäng som last.