Söndagsutflykt

Det gråa vädret har inte precis inbjudit till så mycket utomhusäventyr den senaste veckan. Jag märker att jag har varit trött och inte riktigt orkat med några utflykter. Det gråa vädret gör en trött och oinspirerad och så orkar man inte ut genom dörren fastän man nog vet att om man bara gick ut skulle man må bättre oberoende av vädret.

Igår sade jag högt medan vi lagade fattiga riddare till morgonmål, barnens favorit, att jag nog MÅSTE fara på länk. Om man säger något högt, måste man nämligen göra det. Haha, det funkar nog inte alls alltid. Men igår fungerade det. Efter att riddarberget blivit slukat klädde hela familjen på sig och packade in sig i bilen. Destination: Oitans Angry Birds-park och rekreationsområde. Väl framme rusade barnen med far till lekparken medan jag sökte mig till konditionsrutten. Så skönt med lite skogsluft och ordentlig motion.

5,4 km senare dök en väldigt uppfriskad och rödkindad mamma upp i parken och hittade väldigt glada barn och en fantastisk utsikt över den spegelblanka bodomsjön. Och vädret var sen inte heller så grått som det sett ut som.

Stöveljakt

Idag bar det av mot Hagalund med barnen. Det visar sig att Erikas gummistövlar på dagis har hål. Glad som jag var att detta upptäcktes nu när det har varit torrt så tänkte jag att jag skulle se till att leta reda på ett par vattentäta gummistövlar åt henne innan det blir vått och slaskigt. Men trots den kopiösa mängden barnskor och -stövlar vi har i varje litet förrådsutrymme fanns inga som både var passlig storlek och utan hål. Så för första gången var jag tvungen att KÖPA gummistövlar åt ett av mina barn. Så med ett presentkort till stockmann i plånboken åkte jag iväg med båda barnen på shoppingäventyr.

Jag fick presentkortet i födelsedagsgåva och har sett fram emot en chans att använda det. Jag tänkte att när vi nu en gång far till stocka så kan jag ju se om jag skulle råka hitta ett par nya byxor åt mig själv i samma veva. Vitsis junt. Säkert får man något sådant gjort med de här två aporna. Med nöd och näppe lyckades jag välja ut ett par gummistövlar åt Erika medan barnen sprang omkring och jagade varandra, gömde sig bland vinterhalarna och snurrade på klädställningarna. Sedan promenerade vi vidare till damavdelningen och jag märkte efter ungefär tre sekunder att vi måste bort därifrån så fort som möjligt. Erika lade sig på golvet och började kräla framåt och Ian sprang in och ut bland designerkläderna och ropade att jag skulle söka honom.

Fortfarande en junt tänkte jag att vi istället skulle kunna gå till Eurokangas och se efter om de hade reflextyg. Jag skulle vilja laga snygga reflextofsar som jag såg att Noora hade lagat. På vägen till tygbutiken gick vi förbi en cykellekpark och dit for ju aporna på momangen. Efter en stund försökte jag förklara att vi skulle vidare men efter några misslyckade försök att fånga krypen, gav jag upp och tänkte min första riktiga tanke idag: Fine, jag kommer tillbaka nån dag då barnen är på dagis och sköter allt det här på en timme. Och efter tjugo minuter till i cykelparken gick vi på lunch istället. Succé.

Ian väntade otåligt medan jag skrev det här och hade undertiden obemärkt börjat peta på min telefon. Han tittade på en video på moster med man som sjöng Happy Birthday åt honom och editerade min bild på stövlarna som jag tagit för det här inlägget, men lyckades också fånga några riktigt konstnärliga situationsbilder med telefonens kamera.

Festlig höst

Det har varit en festernas höst. Jag fyllde 30 år i september och hade för en gångs skull en ordentlig fest, med vänner och skumppa och gåvor och hela köret. Oj vad roligt det var. Platsen för festen var Aunt Jemimah's i Hagalund som jag varmt rekommenderar för er andra festfixare. Superroligt ställe och huippu personal (inklusive min småkusin).

Jag, färdig för fest!

Till efterrätt blev det det bästa jag vet: lösgodis! (Med ljuvliga askar och andra kärl för festen från Pop up kemut)

Två veckor senare var det dags för kära mammas 60-årsbash! Det var först en fest det! Så många kära vänner som man inte sett på länge och så många fina stunder. Jag och mina systrar hade en liten överraskning åt festföremålet. Vi hade bett gästerna hämta med sig en bild på något som väckte ett minne av mamma på något sätt. Sedan under kaffet så fick alla stiga upp och berätta om sina bilder och minnen för att hedra den vänskap de har med mamma. Sedan limmade jag in alla bilder i en bok och alla fick skriva en hälsning bredvid sin bild och så fick mamma boken i gåva.

Hela grejen funkade jättebra. Så många ställde sig upp och berättade de finaste historierna och det kändes verkligen som att vi öppnade dörrarna till ett lite djupare lager och stämningen var verkligt fin.

Bara en vecka senare kom följande festligheter. Då var det dags för Ian att fylla 4 år. Och bara en dag efter det var det dags för Alfons, min lilla systerson, att fylla 1. Så det blev torsdag: Ians kompiskalas, fredag: Alfons släktkalas och till slut söndag: Ians släktkalas. Huh! Vi fick nog lite ta till energireserverna förra veckoslutet. Men nu är det festat och vi klarade det och hade till och med roligt hela vägen, eller nästan hela vägen i alla fall.

En födelsedagskram av lillasyster

På väg på dagis med ny rock och ryggsäck. Och ett paket med pepparkakor att bjuda på.

I påsarna barnen fångade på svirvelspö fanns bland annat dessa härliga mustascher.

Popcorn var det bästa på Alfons kalas, tyckte Erika.

Det var mer än ett paket som innehöll legoklossar när 4-åringen firades. Nu är det roligt när det finns klossar till vilket bygge som helst.

Pumpor i knutarna

Efter att vi gröpte ur pumporna på fredagen ställde jag bara in pumpaköttet i kylskåpet för att göra något av det senare. Igår fanns det äntligen en ledig stund att ta itu med det. Jag brukar laga färdig pumpapajsfyllning att frysa in. På det sättet är det bara att, när som helst, laga ett pajskal och ta fram en burk med fyllning så är pajen färdig för ugnen. Detta system har dock tre nackdelar:

• Det är ganska mycket arbete att laga fyllningen.
• Det är ganska mycket annat än pumpa i fyllningen så den färdiga produkten tar ganska mycket plats i frysen (plats jag inte har).
• Jag tycks vara den enda i min bekantskapskrets som tycker att pumpapaj är gott.

Men i år när jag sökte på pumparecept hittade jag ganska mycket gott som baserade sig på färdig pumpapúre. Aha! tänkte jag. Jag lagar bara púre och sätter i frysen så kan jag laga vad som helst av den sen. Jag snålar redan nu efter en pumpakaka som jag stötte på i min receptforskning. (Återkommer med recept när jag provat den.)

Här är alltså en idé ifall någon ännu har en pumpa i knutarna efter Halloween eller som jag, bara har innanmätet och tar plats i kylskåpet.

Lägg pumpaköttet på en plåt med bakplåtspapper. Värm ugnen till 175°. Sätt pumpan i ugnen för en timme. Sen är det bara att mixa med stavmixer och sätta upp i burkar eller fryspåsar.

Hittills har jag hittat recept på paj, kaka och soppa men jag är säker på att det finns mer. Dessutom var den riktigt god som sådan. Jag blev förvånad över hur stark smak den ugnsrostade púren hade. Jag har alltid tyckt att pumpa i sig inte just smakar något alls, men púren hade en mjuk, krämig nästan lite nötig smak. Med lite kryddor skulle den säkert vara god med en saftig biff. Och Erika skulle säkert kunna äta av den så där bara. Nu blev jag riktigt ivrig på att börja prova på nya pumpasmaker!

Vår vecka i bilder

En sån vecka det har varit. Fullt upp från morgon till kväll. Dessutom hjälper jag en vän och språkgranskar hennes examensarbete så all datortid har använts till det, de senaste dagarna. Men här kommer vår vecka i bilder. Jag har haft en massa bra idéer till inlägg men nu kommer jag förstås inte ihåg dem längre. Kanske de uppenbarar sig i ett senare skede. Eller inte.

Ian gör morgonjoga före klubben

Jag hittade en barnjogavideo på youtube som han orkade göra efter i säkert 15 min.

Den här bilden tog jag som motvikt mot alla slipade matbilder som finns i bloggvärlden. Helt vanlig makaronilådslunch.

Svårt att komma överens om vem som får leka med vad.

Glädjen över att lära sig att gå med stöd är stor!

 

Även om allting inte alltid går som planerat...

Ian imponerade med att lyckas fylla hela bläckfisken med sina strumpor.

En höstig cykeltur till Sale.

Lillasyster gillar också.

Dags att göra i ordning för vintern.

 

Erika är inte van vid att vara ute och krypa på marken.

Gräset är mjukt och skönt.

Frosten

Det har varit upptagna dagar på sistone. På onsdagen vaknade jag till en väldigt kall morgon och belv förstås genast orolig för mina fina pumpor. Och visst såg de sorgliga ut när jag såg dem genom fönstret. Som tur verkar de ha klarat den första frosten, nu är bara frågan om jag hittar någonstans att förvara dem tills de skall användas till kalaset om två veckor.

Tomaterna såg ut att ha klarat sig men igår när jag gick ut genom dörren insåg jag vad frosten hade gjort åt dem. Plantorna hade inte klarat sig lika bra och alla tomaterna låg på terassen. De hade lossat från klasarna. Nå nu blir det aktuellt med recept för gröna tomater. Jag skall prova på inlagda syltade tomater. Skall bli spännande.

Imorgon blir det bröllop och en första längre barnvaktningstid för Erika. Ian klarar ju sig utmärkt, honom behöver man nästan inte oroa sig för mera. Fast det gör jag förstås ändå. Jag berättar mera sen hur det har gått, i det här skedet är det väl bara att hoppas på det bästa.

Att vara eller inte vara sjuk?

Ian har haft hosta sen veckoslutet och på natten när jag låg och lyssnade på ett av hans hostanfall beslöt jag mig för att hålla honom hemma från klubben idag. Jag har förresten svårt med det här att veta när man själv eller barnen är så sjuka att man skall stanna hemma. Hosta? Snuva? Feber? Eget ork? Vad andra tycker om ens sjuklighet? Vad är det som avgör? Kommentera gärna om du har någon bra tumregel.

Jag tänkte att vi skulle vila oss. Ta det lugnt. Det är bara ganska svårt att det lugnt med en tvååring. För att inte säga OMÖJLIGT. Men som tur var hjälper frisk luft mot allt möjligt bus.

Men fy vad det var kallt. Och blåsigt. Vi borde ha haft vantar på oss. Winter is coming.

Hösten

Jag tycker om alla årstider. Jag blir alltid lika glad när de byter. Nu är hösten här och vildvinet som klättrar uppför husväggen är grannrött. I trädgården finns ännu några zucchinin och pumporna måste väl snart skördas innan frosten tar dem. I äppelträdet hänger äpplen och väntar på att bli äppelmos och jag sitter inne och njuter av en kopp kaffe. När jag går ut får jag sätta på någon skön tröja och en halsduk och på menyn för den här veckan står åtminstone en gryta.