Den senaste veckan har jag inte just haft tid att blogga. På måndag kväll fick jag ett, inte så oväntat, men ändå ledsamt besked. Blingo,
klädmärket jag har sålt de senaste 2,5 åren, hade gått i konkurs. Sedan dess har varje minut vid datorn gått åt till att försöka reda ut mina egna och kunders ärenden som blivit på hälft. Med dålig framgång eftersom ganska många andra försöker göra samma sak.
Det har varit alldeles fantastiskt roligt att hålla på med hemförsäljningen. Jag är inte osocial, men jag är dålig på att ta initiativet till att träffas eller att få ytliga bekantskaper att växa och utvecklas till vänskap. Blingo har varit mitt verktyg, mitt andningshål i vardagen. Ett sätt att komma iväg hemifrån och inta en helt annan roll än den jag har här hemma med man och barn. Och vilka mänskor! Vilka underbara mänskor jag har fått träffa under min tid som blingoförsäljare. Jag tackar blingo för den här tiden och kommer alltid att minnas den med värme. Lite utebliven lön ändrar inte på den saken.
Innan jag avslutar det här kapitlet i mitt liv vill jag dock dela med mig av några tankar och funderingar som har uppstått i mitt möte med alla fina kunder och värdinnor. Jag är inte någon modeexpert men jag har spenderat tillräckligt med tid i klädbranschen för att känna att jag kan öppna mig lite om ämnet.
klädmärket jag har sålt de senaste 2,5 åren, hade gått i konkurs. Sedan dess har varje minut vid datorn gått åt till att försöka reda ut mina egna och kunders ärenden som blivit på hälft. Med dålig framgång eftersom ganska många andra försöker göra samma sak.
Det har varit alldeles fantastiskt roligt att hålla på med hemförsäljningen. Jag är inte osocial, men jag är dålig på att ta initiativet till att träffas eller att få ytliga bekantskaper att växa och utvecklas till vänskap. Blingo har varit mitt verktyg, mitt andningshål i vardagen. Ett sätt att komma iväg hemifrån och inta en helt annan roll än den jag har här hemma med man och barn. Och vilka mänskor! Vilka underbara mänskor jag har fått träffa under min tid som blingoförsäljare. Jag tackar blingo för den här tiden och kommer alltid att minnas den med värme. Lite utebliven lön ändrar inte på den saken.
Innan jag avslutar det här kapitlet i mitt liv vill jag dock dela med mig av några tankar och funderingar som har uppstått i mitt möte med alla fina kunder och värdinnor. Jag är inte någon modeexpert men jag har spenderat tillräckligt med tid i klädbranschen för att känna att jag kan öppna mig lite om ämnet.
1. Sluta gömma dig! Köp inte kläder som gömmer din mage, eller din rumpa eller vilken som helst del av dig själv. Det är inget fel på dig. Det finns inget som måste gömmas (i anständighetens namn finns det vissa undantag). Köp kläder som får dig att känna dig snygg, som du känner dig bekväm i. Klä dig i en spänd trikåklänning där man ser en mage som inte är helt platt, som kanske har varit hem till några barn eller som ser ut som den gör när man tycker att det är viktigare att njuta av livet än att gå på gym fyra gånger i veckan (njuter du av att gå på gym fyra gånger i veckan är det också ok). Jag har märkt att om du tycker att du ser snygg ut, så tycker andra det också. DET ÄR OK ATT SYNAS!
2. Köp inte "målsättningsbyxor" (tavoitehousut)! Vilken vettig människa vill ha ett plagg i sin garderob vars enda uppgift är att ligga där och ropa: "Du är inte tillräckligt smal! Du är inte tillräckligt snygg! Banta! Fa på lenkki!" Har du ett mål? Arbeta för att uppnå det, ok. Lyckas du? Fira med att gå ut och köpa ett par byxor som passar dig. Lyckades du inte? Gå ut och köp ett par byxor som passar dig som du är. Köp inte en djävul på axeln.
3. Sist men inte minst, ränder. De är lodräta eller vågräta, eller så går de snett. De går inte åt rätt håll eller fel håll.
 | |
| Bild: www.blingo.se |
Kloka ord kära du! Jag kan också klä mig i min snäva Tealklänning fast masun syns!
SvaraRadera