Vår på gården och andra berättelser

Barnen är sjuka. Först var det flunssa och nu är det enterovirus. Så vi är hemma. Fast det är skönt att ha hemmadag så känns det ändå instängt när man inte kan fara nånstans pga smittorisken. Jag har jättedåligt samvete för att Ian var på klubben igår och på tisdagen. Jag trodde riktigt ärligt att båda hade haft samma sjuka redan, men att Ian undkommit de otrevliga hudsymptomen. Tji fick jag! Igår fick Ian feber igen och röda prickar dök upp på hans händer. Dessa röda prickar har vi fått beundra på Erikas ansikte och kropp redan i flera dagar. Diagnos Enterovirus. Nu är det bara att leva igenom den här sjukan och bli friska tills resan.

Resan ja, den har jag inte skrivit om här för det har hela tiden kännats som att det är jättelångt dit. Men nu är det plötsligt bara två veckor kvar! Om två veckor åker alltså jag, barnen och min mamma iväg till Vancouver. Andra sidan jorden. Där skall vi hälsa på långvägasystern i fyra huisiga veckor. Mamma åker hem efter två så hemresan får jag ta på egen hand. Men det är säkert en piece of cake att åka 20 h med tre olika flyg hem från Kanada. Ett alldeles eget äventyr.

Men det här skulle ju då handla om våren. På gården. Vi är alltså helt färdiga med att bara sitta inne och vara sjuka så vi gick ut för att lufta oss lite. Och där var ju våren. Liten, i en massa skrymlen och under gammalt gräs och mellan stenar. Men överallt ser man den försöka titta fram. Och solen skiner. En stund glömmer man den dumma pricksjukan och de rinnande näsorna.

Vi har inte något galet hjälmtvång i rutschbanan, barnen hade just åkt cykel till postlådan. Bara så ni vet.

Åren då barnen har fötts har jag fått med mig hem små buskskott från landet att plantera på gården. Det här är Erikas krusbärsbuske från förra sommaren.

Och här är Ians svartvinbärsbuske från 2011

Jag tycker så mycket om att blogga just för att det får en att se på små ögonblick i vardagen, som till synes är just det, vardagliga. Men när man tittar närmare förstår man hur fint det är. Så här mycket fint hittade jag bara genom att gå ett varv runt huset. Det gör mig glad.