Jag är så glad att jag hittat tillbaka till min läslust. Med dessa små typer som tar upp så mycket av min tid och energi blir det lätt så att jag på kvällen är så trött att jag bara surfar lite på telefonen eller spelar något spel innan jag somnar. Jag har helt enkelt inte orkat koncentrera mig på böcker så mycket de senaste åren. Visst har jag läst en bok då och då, inte är det så att jag inte läst en bok på fyra år.
Från och med att jag var typ 13 tills Ian föddes när jag var 26 så har jag haft böcker på hälft. När jag läste slut en bok tog det sällan mer än två dagar innan jag började på följande. Jag kunde lätt läsa 3 skönlitterära böcker i månaden. De senaste fyra åren har jag kanske läst 5 böcker i året.
Det andra som hänt är att jag blivit mycket mer selektiv med vad jag läser. När jag studerade i stan kunde jag gå in på Akademen och bara välja ut en bok som såg intressant ut eller som hade en spännande text på bakpärmen. Nu vill jag ha böcker som är aktuella på något sätt eller som handlar om någon historisk händelse eller person. Autobiografier är jätteintressanta, tänk att jag inte har förstått det tidigare. Böcker som någon rekommenderar är också roliga att läsa. Inte bara för att själva boken i allmänhet är bra, men det är roligt att fundera på hur den som rekommenderade boken upplevde det man själv läser och det ger en spännande insyn i andra människors inre liv att veta vad de tycker är bra läsning. Jag vill helt enkelt att det jag läser skall ge mig något annat än en trevlig lässtund. Att det skall utveckla mig på något sätt. Lära mig något.
Igår läste jag slut How to kill a Mockingbird av Harper Lee. En tankeväckande berättelse om en vit advokat som försvarar en oskyldig svart man, i en tid då en svart man inte har minsta lilla chans i rätten om motparten är vit. Berättandet sker ur Scouts, akvokatens 8-åriga dotters, synvinkel och handlingen lunkar sakta framåt genom hennes vardag med en glimt här och där av rörelsen som sker under ytan i varje skikt av befolkningen.
Från och med att jag var typ 13 tills Ian föddes när jag var 26 så har jag haft böcker på hälft. När jag läste slut en bok tog det sällan mer än två dagar innan jag började på följande. Jag kunde lätt läsa 3 skönlitterära böcker i månaden. De senaste fyra åren har jag kanske läst 5 böcker i året.
Det andra som hänt är att jag blivit mycket mer selektiv med vad jag läser. När jag studerade i stan kunde jag gå in på Akademen och bara välja ut en bok som såg intressant ut eller som hade en spännande text på bakpärmen. Nu vill jag ha böcker som är aktuella på något sätt eller som handlar om någon historisk händelse eller person. Autobiografier är jätteintressanta, tänk att jag inte har förstått det tidigare. Böcker som någon rekommenderar är också roliga att läsa. Inte bara för att själva boken i allmänhet är bra, men det är roligt att fundera på hur den som rekommenderade boken upplevde det man själv läser och det ger en spännande insyn i andra människors inre liv att veta vad de tycker är bra läsning. Jag vill helt enkelt att det jag läser skall ge mig något annat än en trevlig lässtund. Att det skall utveckla mig på något sätt. Lära mig något.
Igår läste jag slut How to kill a Mockingbird av Harper Lee. En tankeväckande berättelse om en vit advokat som försvarar en oskyldig svart man, i en tid då en svart man inte har minsta lilla chans i rätten om motparten är vit. Berättandet sker ur Scouts, akvokatens 8-åriga dotters, synvinkel och handlingen lunkar sakta framåt genom hennes vardag med en glimt här och där av rörelsen som sker under ytan i varje skikt av befolkningen.
Shoot all the bluejays you want, if you can hit 'em,
but remember it's a sin to kill a mockingbird.
-Harper Lee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar