Hej Blogg, har du haft en trevlig sommar?

Det har varit en underbar sommar. Bloggen har varit på paus fastän jag många gånger har tänkt på saker jag velat skriva om. Nu är jag tillbaka. Jag sitter i ett tomt hus och skickar arbetsansökningar. Jag är lite gladare än jag var för tio minuter sedan, för jag fick just ett meddelande från dagiset att Erika är glad och nöjd. Före det var jag ganska ledsen och kunde inte sluta tänka på en gråtande och ledsen liten Erika. Fast hon såg helt glad ut när jag gick. Glad men lite förundrad. Det var första gången jag lämnade henne där.

Ian oroar jag mig inte för. Han hinner knappt säga hejdå när jag lämnar av honom och tycker jag är fräck som kommer och hämtar honom när han inte har lekt färdigt. Hoppas det fortsätter så.

Jobbsökningen går trögt. Jag har skickat ganska många ansökningar men bara hört tillbaka från någon enstaka plats att "den här gången blev du inte vald". Jag knegar på, det är inte på länge dags att vara orolig. Jag skulle bara vara så ivrig att börja med något nytt. Så om du vet något intressant ställe som skulle behöva just mig som klädförsäljare, eller varför inte helt vad som helst som du tycker jag kunde passa som, tipsa mig gärna!

Hemma igen!

Vi har varit hemma i lite över en vecka nu. Hemma från världens bästa resa. Det har tagit sin tid att komma tillbaka in i vardagen, in i rätt tid och rytm. Dessutom var veckan ganska fullspäckad med program: flickträff, klubbens vårfest, grillkväll hemma och hos släkten, besök hos momi och utflykt till lande.

Dessutom har veckan präglats av en jakt efter en cykelvagn. Något jag funderat på att skaffa i över ett år, men äntligen bestämde mig för när vi testade en i Kanada, då vi hyrde cyklar en dag. Och jakten var en succé. Efter att ha sökt efter begagnade vagnar på nätet, gav jag upp och vi åkte hela familjen till XXL i Finno och inhandlade ett kap. En grannröd Burley HoneyBee var på specialerbjudande och fick komma hem med oss till halva priset. Nu är vi färdiga för en sommar fylld med cykelutfärder och äventyr.

Den här veckan får vi ändå dra ner på tempot lite eftersom båda barnen är flunssiga. Jag håller tummarna för att det är kortvarigt så att vi snart kommer iväg för att upptäcka vilka alla utflyktsmål vi har på cykelavstånd. Det kommer nämligen att ta lite träning innan jag vågar mig för resor längre än 10 km med vagnen på släp. Uppförsbackarna är hårt arbete med detta gäng som last.