Minnen från resan: Whale watching

Vi gjorde mycket på vår resa som jag inte hunnit skriva om. Därför vill jag så länge jag ännu har allting relativt färskt i minnet skriva ner det här. För min skull och er. Vancouver är ett fantastiskt ställe, men det är långt borta. Jag vill bara berätta att det är värt resan! Där finns allt: storstadsliv, natur, historia, kultur, en underbar stämning och vänligt folk.

Förra gången vi reste dit var Ian just under två år och Erika var en orsak att använda byxor med gummiband. Då funderade vi på att åka på whale watching men kom fram till att det skulle bli för svårt med en liten. Den här gången tänkte vi att vi provar och så var vi en passlig mängd vuxna i förhållande till barnen, dubbelt upp. Jag, syster+man och momi, med två små skurkar. Det gick hur bra som helst. Ian tyckte om att vara uppe på utsiktsdäcket och de vuxna turades om att hålla honom sällskap. Erika yrade omkring en god stund och sedan somnade hon i min famn. Dessutom hade vi en hel del mat och mellanmål med för att hålla alla nöjda under den fem timmar långa turen på den stora gummibåten.

Vår båt är den som står med aktern mot kameran. Explorathor II. Ian reagerade på att det var lite som "Dora the Explorer"

En fiskebåt som stod i hamnen. Hit kommer sjölejonen när fiskarna kommer hem med sin fångst.

Båtens första mål var en vågbrytare där det bodde ett stort antal vithövdade havsörnar. Dem ser man överlag ganska mycket i Vancouvertrakten men inte så här många på ett ställe. De byter område beroende på var laxen finns men den här tiden på året är de ganska nära stranden. Till följande åkte vi lite längre ut för att skåda sjölejonen som låg och solade sig på stenarna.

Efter det åkte vi omkring på vattnen mellan Vancouver och Vancouver Island, både på Kanada- och USA-sidan. Det är ett tiotal firmor som är ute och söker valar dagligen och då en ser något meddelar de över radion åt alla andra och så samlas alla där en val synts till. Vi hann åka omkring i ca två timmar utan att se något annat än vackert landskap och stora oceangångare innan vi åkte förbi en fyr där ett stort gäng sälar låg och vilade.

Ett bilfraktfartyg

Men sen tog det inte länge innan kaptenen fick bud om att en stor knölval blivit skymtad. Iväg for vi och när vi hittade de andra whale watching-båtarna hittade vi också mycket riktigt knölvalen. "Big Mama" kallade våra guider den. Den kom till ytan med ungefär fem minuters mellanrum och blåste upp en hög pelare med ånga och några gånger visade den stjärtfenan. Jag hann också se en glimt av ett hopp men bara plasket fastnade på bild. En majestätisk varelse. Otroligt att få uppleva en sådan i dess naturliga miljö.

Nån dag skall jag ännu se en späckhuggare. Jag får åka tillbaka till Vancouver för ett nytt försök. Det är väl en lika bra orsak som vilken som helst annan.

Hemma igen!

Vi har varit hemma i lite över en vecka nu. Hemma från världens bästa resa. Det har tagit sin tid att komma tillbaka in i vardagen, in i rätt tid och rytm. Dessutom var veckan ganska fullspäckad med program: flickträff, klubbens vårfest, grillkväll hemma och hos släkten, besök hos momi och utflykt till lande.

Dessutom har veckan präglats av en jakt efter en cykelvagn. Något jag funderat på att skaffa i över ett år, men äntligen bestämde mig för när vi testade en i Kanada, då vi hyrde cyklar en dag. Och jakten var en succé. Efter att ha sökt efter begagnade vagnar på nätet, gav jag upp och vi åkte hela familjen till XXL i Finno och inhandlade ett kap. En grannröd Burley HoneyBee var på specialerbjudande och fick komma hem med oss till halva priset. Nu är vi färdiga för en sommar fylld med cykelutfärder och äventyr.

Den här veckan får vi ändå dra ner på tempot lite eftersom båda barnen är flunssiga. Jag håller tummarna för att det är kortvarigt så att vi snart kommer iväg för att upptäcka vilka alla utflyktsmål vi har på cykelavstånd. Det kommer nämligen att ta lite träning innan jag vågar mig för resor längre än 10 km med vagnen på släp. Uppförsbackarna är hårt arbete med detta gäng som last.

Food trucks och kvällsmarknad

I Vancouver finns ett trettiotal food trucks som tävlar om de bästa platserna i centrum under lunchruschen. På kvällarna kan de vara på olika evenemang och igår var en stor del av dem i North Van, där Lotta och Rob bor, på skeppsvarvets kvällsmarknad. Med food trucks menar jag inte en kärra som säljer varm korv eller smörgåsar utan dessa är fullständiga restaurangkök på hjul. Det är en häftig samling dofter när tjugo trucks står på rad. Kinesiskt, koreanskt, indiskt, caribbean, crepes, grilled cheese, bbq, tacos, glass, creme brulée och lika mycket till.

Vi gick från truck till truck och slutade med en samling mat bestående av en vegecurry, en cheese melt, en sats batatfranskisar, en bacon crepe och en beef brisket brioche burger. Och var sin glass till efterrätt förstås. Som att gå på fem restauranger på en gång!

Förutom maten fanns där också ett live musik, ballonger och små stånd som sålde grönsaker, kakor, konstverk, väskor, smycken och lönnsirap. Från det sista köpte jag lite grejer åt dem som väntar på oss där hemma. En vecka till får de vänta. Under tiden skall vi gå på rodeo.

Idylliska Bowen Island

Idag hoppade jag och min svåger, Rob, på var sin cykel och tog en 23 km:s tur ner till Horseshoe Bay. Där väntade Lotta, kompisen Reetta och barnen med bilen och hela gänget hoppade på färjan över till Bowen Island. Där väntade oss idylliskt landskap och småstadsliv. Efter att ha slumrat genom vintern håller ön nu på och vaknar inför en sommar då byarna kommer att krylla av liv och aktiviteter. Idag blev det picknick på en strand, lek och dopp på en annan strand (Den enda sandstranden på ön, visade den sig vara. Sanden hämtades in med pråm inför inspelningen av en skräckfilm och blev sedan kvar som en hemlig juvel som bara lokalbefolkningen känner till. Vilken tur att Lotta och Rob känner lite lokalt folk.), och sedan pizza på en restaurang full av morsdagsfirare.

På hemvägen var det värdparet på cyklarna och jag bakom ratten. Nytt och spännande att köra bil i ett annat land utan att ha någon bredvid som ger instruktioner (automatväxel dessutom). Men hem kom vi och bilen med. Jag tycks klara av en hel del.

Nu sover barnen och kroppen känns tung och hjärtat lyckligt. Imorgon är igen en ny dag.

Bilderna har olika färger och olika stil och olika kvalitet beroende på vems telefon de är plockade från. Dagens fotografer: Lotta, Reetta och Linn-Sofie.

Vancouver - lekparkernas och vilddjurens stad

Trots all underhållning och alla påhittiga utflykter, är det ändå alltid lekparken som vinner när det gäller Ian. Som tur finns det en lekpark bakom varje hörn i Vancouver och de är alla olika. Hemifrån är jag van vid alla standardiserade parker som skall vara trygga och roliga för alla åldrar, vilket ju på riktigt betyder att de är roliga för de små och lite tråkiga för de större. Här står det vid alla lekparker vilken ålder de är menade för och vissa är faktiskt ganska utmanande och intressanta till och med för oss som är väl över 5-12 år gamla.

I all oändlighet orkar jag ändå inte klättra uppför stegar, rutscha i rör och gunga. Då är det roligt då någon (oftast Rob, han tycks vara en naturbegåvning när det kommer till wildlife spotting) viskar "Look there, see that?", och där klättrar sedan något djur som jag tidigare bara sett på högholmen. Hittills på listan på vilda djur har vi tvättbjörn, vithövdad havsörn, utter, amerikansk gråhäger, svart ekorre, kolibri och spår av bäver.

Framme!

Den långa resan är över. Vi är framme hos Lotta och Rob i deras fina hus i North Vancouver och har bosatt oss i det mysiga gästrummet i källaren. Jag och Ian delar en stor skön säng och Erika fick en egen säng som vårt väl förberedda värdpar har lånat av grannarna.

Igår var första dagen här och vi började med lite lätt program, en visit till parken och sedan på eftermiddagen och köpa mat. En ordentlig runda i matbutiken är något av det roligaste när man är utomlands. Det finns så mycket nytt och spännande att man blir lite hagalen och man vill ha en massa underliga saker bara för att de inte finns hemma. 

Idag har vi vaknat klockan 4.50 och tagit en skön morgonpromenad (vi såg en tvättbjörn på vägen!) till vattnet, där vi såg Greenpeacebåten The Esperanza (den största av Greenpeace tre båtar)vid piren. Tillbaka i huset plockade vi fram påsen med pancake mix som vi shoppade igår och sedan blev det pancakes med lönnsirap för hela gänget. Nu bär det av till Farmer's Market, sedan blir det dagssömnsbiltur till lite vattenfall och sedan tivoli på kvällen. Man kan gott säga att vi trivs i Kanada!

Imorgon bär det av!!

Packandet är i full gång, och har egentligen varit det hela veckan. Verandan är fylld med saker jag har fört dit för att de skulle vara bra att ha med på resan. Nu återstår att gå igenom allt och kolla att där finns vettiga saker. Det typiska är ju att man packar med 10 par byxor och inga skjortor eller något dylikt. Med typiskt, menar jag alltså typiskt för mig. Wish me luck!

Vår på gården och andra berättelser

Barnen är sjuka. Först var det flunssa och nu är det enterovirus. Så vi är hemma. Fast det är skönt att ha hemmadag så känns det ändå instängt när man inte kan fara nånstans pga smittorisken. Jag har jättedåligt samvete för att Ian var på klubben igår och på tisdagen. Jag trodde riktigt ärligt att båda hade haft samma sjuka redan, men att Ian undkommit de otrevliga hudsymptomen. Tji fick jag! Igår fick Ian feber igen och röda prickar dök upp på hans händer. Dessa röda prickar har vi fått beundra på Erikas ansikte och kropp redan i flera dagar. Diagnos Enterovirus. Nu är det bara att leva igenom den här sjukan och bli friska tills resan.

Resan ja, den har jag inte skrivit om här för det har hela tiden kännats som att det är jättelångt dit. Men nu är det plötsligt bara två veckor kvar! Om två veckor åker alltså jag, barnen och min mamma iväg till Vancouver. Andra sidan jorden. Där skall vi hälsa på långvägasystern i fyra huisiga veckor. Mamma åker hem efter två så hemresan får jag ta på egen hand. Men det är säkert en piece of cake att åka 20 h med tre olika flyg hem från Kanada. Ett alldeles eget äventyr.

Men det här skulle ju då handla om våren. På gården. Vi är alltså helt färdiga med att bara sitta inne och vara sjuka så vi gick ut för att lufta oss lite. Och där var ju våren. Liten, i en massa skrymlen och under gammalt gräs och mellan stenar. Men överallt ser man den försöka titta fram. Och solen skiner. En stund glömmer man den dumma pricksjukan och de rinnande näsorna.

Vi har inte något galet hjälmtvång i rutschbanan, barnen hade just åkt cykel till postlådan. Bara så ni vet.

Åren då barnen har fötts har jag fått med mig hem små buskskott från landet att plantera på gården. Det här är Erikas krusbärsbuske från förra sommaren.

Och här är Ians svartvinbärsbuske från 2011

Jag tycker så mycket om att blogga just för att det får en att se på små ögonblick i vardagen, som till synes är just det, vardagliga. Men när man tittar närmare förstår man hur fint det är. Så här mycket fint hittade jag bara genom att gå ett varv runt huset. Det gör mig glad.