Det är så lätt att låta sig bli meddragen i barnvardagsjargongen där allt handlar om "jag är så trött", "det är så tungt med småbarn", "vi har en så trotsig fas nu", "sluta gnälla", "var inte besvärlig" och allt annat som man säger trettio gånger om dagen. När man träffar andra mammor för att ladda batterierna och dela med sig av sin vardag och orka vidare till nästa dag, är de här de vanligaste samtalsämnena. För det är gemensamt för alla och alla kämpar med samma saker.
Men mitt i denna vardag kan man stanna upp och råka ut för något helt annat. Jag hörde en sång på radion. Och som ett slag i magen kändes det. För jag är ju rädd och orolig för en massa saker. Fast det känns också alltomfattande och det är bara att låta sig falla ner i det varma duntäcke som är denna känsla av kärlek jag har till mina barn. Den är villkorslös och oändlig. Den är en enorm och outtömlig kraftkälla. Men jag måste komma ihåg att använda den. För om jag glömmer den, dras jag med i den gråa vardagen som är tung och besvärlig. Men sanningen är den, att allt det där är detaljer.
Sen tog sången slut och vi var framme på IKEA. Men nu när jag lät mig stanna upp kanske jag kan hålla i känslan lite lättare.
Men mitt i denna vardag kan man stanna upp och råka ut för något helt annat. Jag hörde en sång på radion. Och som ett slag i magen kändes det. För jag är ju rädd och orolig för en massa saker. Fast det känns också alltomfattande och det är bara att låta sig falla ner i det varma duntäcke som är denna känsla av kärlek jag har till mina barn. Den är villkorslös och oändlig. Den är en enorm och outtömlig kraftkälla. Men jag måste komma ihåg att använda den. För om jag glömmer den, dras jag med i den gråa vardagen som är tung och besvärlig. Men sanningen är den, att allt det där är detaljer.
Sen tog sången slut och vi var framme på IKEA. Men nu när jag lät mig stanna upp kanske jag kan hålla i känslan lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar