En helt vanlig dag

Jag vill tacka alla som uttryckt sitt deltagande efter mitt förra inlägg. Det underligaste med allt är ändå hur snabbt livet fortsätter som vanligt. Jag funderade mycket på hur jag skall fortsätta efter ett så känsloladdat inlägg men valde att fortsätta som vanligt. Så har vardagen också fortsatt.

Trots sorgen känner jag att det finns en massa roligt som händer just nu också. Imorgon skall Ian få komma med och träffa den nya kusinen. Det skall bli roligt. Jag tror jag skall laga lite mat åt dem att ta med. Jag vet hur mycket jag själv uppskattade det, med en ny bebis i huset, när någon hämtade lite husmanskost åt oss. Det är så svårt att samla tillräckligt med krafter och koncentration för att laga någon ordentlig mat, vilket ju är precis vad man behöver i det läget.

Det andra roliga är att min andra syster tänker hoppa på ett flyg från Kanada och komma hit för en vecka för att vara med på begravningen. Jag saknar så mycket att ha henne här att jag ibland försöker hitta på ett scenario där det skulle vara vettigt för oss att hela familjen flytta till Vancouver. Det är inte så lätt, kan jag säga.

Till sist glädjer jag mig åt att jag har haft en skön dag idag. Jag var till frissan och hon klippte mig och lagade dessutom en superfin fläta, som jag skall försöka lära mig att laga själv. Det kommer att kräva lite övning. Sen fick jag en skön promenad (pridinad, som Ian kallar det) då jag hämtade Ian från Grandma och Grandpa. Dessutom var det roligt att Grandma ville gå hela vägen hem med oss så det gick utan några som helst utbrott eller besvär.