Så var det dags att öppna kalendrarna. Ian fick sin förra året medan min har varit med om så många som 28 jular. En respektabel ålder för en julkalender. Den har jag fått av min mormorsmor. Det är väl egentligen det enda minnet av henne jag har. Hon dog några år efter att jag föddes så jag kommer inte ihåg henne alls. Men kalendern lever kvar.
Det bästa är att min mamma känner tomten och han fyller kalendern varje år och så hämtar hon den åt mig. Och nu har han börjat fylla Ians också. Vilken snäll tomte.
Första luckan innehöll min absoluta favoritgodsak, chokolakutoffebit. Mums.
Fastän flunssan håller på och ge med sig tynger den nog ännu lite. Den här mysiga synen väntade när jag kikade in i vardagsrummet mitt i matlagningen.
Det bästa är att min mamma känner tomten och han fyller kalendern varje år och så hämtar hon den åt mig. Och nu har han börjat fylla Ians också. Vilken snäll tomte.
Första luckan innehöll min absoluta favoritgodsak, chokolakutoffebit. Mums.
Fastän flunssan håller på och ge med sig tynger den nog ännu lite. Den här mysiga synen väntade när jag kikade in i vardagsrummet mitt i matlagningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar