torsdag 8 januari 2015

Trött

4 timmar, 6 timmar, 5 timmar, 7 timmar. Det här är siffror jag kommer fram till när jag på morgonen försöker räkna ihop hur mycket jag har sovit på natten. Det räcker inte att känna efter om jag är trött eller inte för det är jag nästan alltid. Men när jag kommit fram till hur många timmar sömnsnuttarna under natten blir tillsammans så vet jag hur akut sömnbehov jag har och hur stor chans jag har att klara dagen utan en tupplur.

Problemet (ett av många men det största för mig) med för lite sömn i långa perioder är att jag blir på så dåligt humör. Och när jag är på dåligt humör blir jag så lätt arg. Alldeles för lätt. Och den där känslan när jag har skrikit till åt min lilla allrakäraste Ian för något han i mitt sömndepriverade huvud inte gör rätt eller tillräckligt snabbt, får mig naturligtvis att känna mig alldeles förskräcklig. Och det gör knappast saken bättre. Och följande skrik kommer ännu snabbare. Tills jag känner mig som om det skulle vara bättre för oss alla om jag bara försvann. Men vart skulle jag nu försvinna? Så jag försöker trösta och säga förlåt och kompensera. Men det räcker ju inte.


4 kommentarer:

  1. Tack kära syster för din ärliga blogg och ditt sätt att beskriva sånt som vi alla vid något tillfälle kämpar med. Du är en inspiration när det gäller att leva fullt ut med lycka, sorg, verklighet, trötthet, vardagsglädje och allt därtill. Vardagen till ära forever!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Idag har varit en sååå mycket bättre dag. På kvällen lade jag barnen och en halv timme senare vaknade Erika. Jag tänkte genast att "jaha, det blir en sån här natt igen." Så gick jag och lade mig i egen säng och hörde med jämna mellanrum lite gnäll från barnens rum. Vid något skede blev gnället till gråt och trött steg jag upp, tog mitt täcke och gick till bäddsoffan bredvid Erikas säng. På vägen tittade jag uppgivet på klockan och märkte att det gått fem timmar. FEM TIMMAR I MIN EGEN SÄNG. Det har inte hänt på flera månader. Därav det ambitiösa bakningsprojektet idag. Imorgon får jag veta om det lyckas här är några stadier kvar ännu.

      Radera
  2. Vi är iaf fler i samma båt, du beskriver min vardag precis... Har hela hela tiden dåligt samvete över mitt usla trötthumör. Kram åt oss som gör så gott vi kan och orkar - och både dina och mina barn verkar ju trots allt vara glada och goa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört nånstans att det krävs tio positiva kommentarer för varje negativ för att det för barnet skall kännas balanserat. Jag tror att jag de flesta dagar ändå i slutändan står på plus fast man räknar 10:1. Så jag tror nog att mina barn (och säkert dina också) nog känner sig älskade och uppskattade i det stora hela.

      Radera