Välkommen kära julstämning!

Den här veckan har vi öppnat dörren för julstämningen. Vi har druckit glögg, bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Det är så fint, jag älskar julen och allt som hör till!

En sats pepparkaksdeg väntade en natt i kylskåpet på att bli indelad i fyra bitar. En bit blev pepparkakor och tre bitar åkte in i frysen för senare bruk. 

Jag hittade också på detta lite annorlunda julreceptet:

Pannacotta med pepparkakssmak (6-10 portioner)

5 dl grädde
5 gelatinblad
2-3 msk mörk sirap
2 tsk pepparkakskryddor (kanel, ingefära, nejlika, ev. kardemumma)

30 g rumstempererat smör
60 g pepparkakor

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden i en kastrull. Tillsätt sirapen och kryddorna. Ta bort kastrullen från värmen, pressa ur gelatinbladen och lägg i gräddblandningen. Vispa tills gelatinbladen löst upp dig helt och hållet.

Lägg smöret och pepparkakorna i en matberedare och mixa till en jämn smulsmet. Skeda smeten in i portionsformar (espressokoppar, små kaffekoppar eller stora snapsglas). Häll över gräddblandningen. Låt stå i kylskåpet i minst 2 timmar före servering. Går bra att laga dagen innan.

Lätt att laga glutenfri genom att antingen lämna bort pepparkakssmeten helt och hållet eller genom att använda glutenfria pepparkakor.

Barnen har äntligen hittat en lek de kan leka tillsammans. Kuckuu! heter den. Jag har inte mycket tid att ta bild när det gäller och inställningarna är aldrig rätt när man behöver dem, men roligt har det båda, det ser man.

 Imorse när vi kom ner för trapporna såg det så fint ut utanför fönstret med all snö som täckte marken och julljusen som hittat till fönstret den här veckan att man blev riktigt inspirerad att lite lyxa till morgonmålet. Jag hittade en burk Danerolles semlor i butiken häromdagen. De senaste 15 åren har jag bara sett croissanter i den formen, men semlorna är det som vi hade hemma när jag var liten. Den burken hann inte stå i skåpet många dagar innan den fick komma fram och testas. Mmm... Nam vad gott. Hoppas det ännu finns av dem, de skulle gärna få finnas i skåpet varje veckoslut.

Så mysigt med färskt bröd och glada pyjamasbarn och det vackra vinterlandskapet. Man känner sig ju nästan harmonisk.

Pumpor i knutarna

Efter att vi gröpte ur pumporna på fredagen ställde jag bara in pumpaköttet i kylskåpet för att göra något av det senare. Igår fanns det äntligen en ledig stund att ta itu med det. Jag brukar laga färdig pumpapajsfyllning att frysa in. På det sättet är det bara att, när som helst, laga ett pajskal och ta fram en burk med fyllning så är pajen färdig för ugnen. Detta system har dock tre nackdelar:

• Det är ganska mycket arbete att laga fyllningen.
• Det är ganska mycket annat än pumpa i fyllningen så den färdiga produkten tar ganska mycket plats i frysen (plats jag inte har).
• Jag tycks vara den enda i min bekantskapskrets som tycker att pumpapaj är gott.

Men i år när jag sökte på pumparecept hittade jag ganska mycket gott som baserade sig på färdig pumpapúre. Aha! tänkte jag. Jag lagar bara púre och sätter i frysen så kan jag laga vad som helst av den sen. Jag snålar redan nu efter en pumpakaka som jag stötte på i min receptforskning. (Återkommer med recept när jag provat den.)

Här är alltså en idé ifall någon ännu har en pumpa i knutarna efter Halloween eller som jag, bara har innanmätet och tar plats i kylskåpet.

Lägg pumpaköttet på en plåt med bakplåtspapper. Värm ugnen till 175°. Sätt pumpan i ugnen för en timme. Sen är det bara att mixa med stavmixer och sätta upp i burkar eller fryspåsar.

Hittills har jag hittat recept på paj, kaka och soppa men jag är säker på att det finns mer. Dessutom var den riktigt god som sådan. Jag blev förvånad över hur stark smak den ugnsrostade púren hade. Jag har alltid tyckt att pumpa i sig inte just smakar något alls, men púren hade en mjuk, krämig nästan lite nötig smak. Med lite kryddor skulle den säkert vara god med en saftig biff. Och Erika skulle säkert kunna äta av den så där bara. Nu blev jag riktigt ivrig på att börja prova på nya pumpasmaker!

Syltade tomater

Fick äntligen mina gröna tomater syltade. Jag fick dessutom hjälp med att snoppa dem. Det är alltid roligt när man hittar en uppgift åt Ian som på riktigt är till nytta och som han klarar av och gärna gör.

Dessa syltade tomater borde vara goda till biff eller gryta, men det återstår ännu att se. Eller smaka. det återstår att smaka, ju. Men de håller i ett år så åtminstone några släktingar kan vänta sig detta i julklapp.

De här tomaterna kom undan. De får leva upp till sin potential och bli röda och söta.

Den färdiga produkten

Nu är alla smörgåstårtorna uppätna. Igår var det fest och idag var vi och åt upp det lilla som fanns kvar till lunch. Jag lagade allt förutom garneringen på fredagen. Sedan var det inte så mycket kvar av arbetet på lördagen. Här är lite bilder från kaosköket. 

 Smörgåstårta á la Club Sandwich dvs med en fyllning av grillad höna, bacon och soltorkade tomater i majonnäs och yoghurt.

 

 

 

 Vegetarisk smörgåstårta med soltorkade tomater, basilika och äpple. Jag använde mig i stort sätt av samma recept som Club Sandwichen ovan. Jag ersatte hönan, baconet och gräslöken med äpple och basilika och dekorerade med oliver, tomater och basilika. Det blev en riktigt bra kombination av smaker.

 Sist men inte minst: Smörgåstårta med räkor och ägg. Den här gjorde jag efter ett recept som också innehöll lax, men jag modifierade det ganska mycket. Om du vill ha detaljer är det bara att kommentera så är jag mer ingående. Den här kakan glömde jag att fotografera när den var färdig, vid det laget började det redan vara lite tidspress. Om vi hade varit på festen i tid hade jag kunnat ta en bild av det underbara dukade bordet men eftersom vi var 45 minuter för sena var största delen av tårtorna redan uppätna.

 

Det här är inte samma räktårta jag lagade igår men den är dekorerad på samma sätt förutom att det inte fanns dill i "målningen" som tårtan på den här bilden.

 Smörgåstårtorna hade god åtgång och feedbacken var mycket positiv. Kanske jag borde börja driva min egen amatörcatering. Hehe.

Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?

Hur många vänner har du som du någon gång varit jättenära med och som det nu är flera år sedan du sett? Varför har det gått så? Kommer ni inte överens längre? Har det hänt något dramatiskt? Eller träffas ni med några års mellanrum och varje gång känns det som om man kan umgås som om man senast sågs för en vecka sedan?

Jag har många vänner som jag inte träffar nära på så ofta som jag skulle vilja. Mest är det mitt eget fel. Jag hinner helt enkelt inte. Och jag är dålig på att ringa upp folk. Och så är jag faktiskt lite rädd att de ska tänka: varför ringer du riktigt till mig, inte umgås vi ju längre?

Men den här gången var det jag som blev uppringd. En vän ringde för att säga grattis på födelsedagen och då passade jag genast på att bjuda hit henne på lunch. När jag nu en gång hade henne på tråden. Vem vet hur länge det hade tagit innan jag lyckats samla mig tillräckligt för att ta kontakt igen. Dessutom går hon omkring med en tickande mage så det gällde att passa på medan det var lätt att träffas.

Idag var hon här. Vi har inte setts på länge, jag kan inte ens komma ihåg när vi senast sågs. Hon har träffat Ian men då var han miniliten så det är åtminstone 2 år sedan. Men efter att hon varit här i ungefär 2 minuter kändes det inte alls som om det gått år sedan senaste träff. Det gör mig verkligt glad att vissa vänskaper inte går förlorade, de är bara på paus.

Slänger in ett lätt recept på ugnshönan jag lagade åt oss att äta. Den här hittade jag i Lantliv Mat & Vin, som förutom Hbl är den enda tidningen jag prenumererar på. Det är ett Jamie Oliver-recept, som jag följde nästan helt och hållet, vilket är väldigt ovanligt för mig. Bakelser stod gästen för, men de såg så goda ut att vid det skedet som jag tänkte på kameran fanns bara smulor kvar.

Höna i ugnen 5-6 portioner

6 kycklinglår
4 tomater
2 paprikor, olika färger
2 rödlökar
4 vitlöksklyftor
olivolja
balsamvinäger
färsk timjan
salt och peppar

Dra av skinnet från kycklinglåren. Skär grönsakerna i stora bitar. Lägg allting på en djup ugnsplåt. Häll över 2 matskedar olivolja och lika mycket balsamvinäger. Krydda med timjan och rejält med salt och peppar. Rör om lite men se till att hönan inte täcks av grönsakerna. Grädda i 180° i en timme eller tills hönan är gyllenbrun och genomstekt. Ös med saften från plåten med jämna mellanrum. Servera till exempel med couscous.

Födelsedag

Hurra vilken rolig födelsedag jag hade igår. Jag blev, som önskat, väckt med sång och fattiga riddare på sängen. Och fick till och med en jättefin present (två vackra iittala skålar att fota snärtiga grötportioner i till grötbloggen) fast vi talat om att jag skulle få ett nytt kylskåp, så jag väntade mig inga paket. Dagen fylldes av fb-grattisar, textmeddelanden och uppvaktningstelefonsamtal, för att inte tala om blombuketter som levererades personligen. Vilken tur jag har som är omringad av så många fina mänskor.

På kvällen, eller eftermiddagen eftersom många småbarn var inblandade, firade jag med goda vänner och skumppa. Jag provade för första gången på pulled pork med coleslaw enligt Jamie Olivers recept. Mums vad det blev gott! Fast jag lämnade bort den sista fasen där man skulle krydda köttet med chili och cayennepeppar för det skulle antagligen inte ha varit så barnvänligt efter det. Dessutom hade jag inte lust på chili. Och jag hittade inte någon hel skuldra att tillreda men två bitar á 1 kg blev riktigt bra men de blev färdiga på en timme mindre, dvs koktid 5 timmar. Rekommenderar varmt, detta kommer att lagas på nytt!

Tack till alla som kom ihåg mig, nästa år blir det väl ordentlig fest med klackarna i taket.

Jag tycker så mycket om födelsedagar att det är en otrolig lyx att i och med barnen ha två extra födelsedagar per år. Snart är det dags för treårsdag och det ska bli minst lika roligt.

Smulpaj och blixtexperiment

Jag fick för mig att en plommonpaj skulle vara något riktigt extra lyxigt så jag beslöt mig för att slänga ihop en enkel smulpaj. Hittade ett recept på nätet men eftersom jag inte hade alla ingredienser som hörde till och eftersom jag tycks vara inkapabel att följa recept så blev det nog något helt eget igen.

Plommonsmulpaj

Till degen:
150 g smör
2 dl socker
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver

Till fyllningen:
300 g urkärnade plommon
1 dl farinsocker
1 msk potatismjöl

Vispgrädde

Smält smöret. Blanda ihop alla ingredienser till degen i en skål. Sätt plommonen i en liten pajform. Strö över farinsockret och potatismjölet. Smula degen ovanpå plommonfyllningen. Grädda i 225° i ca 30 min. Ugnar är olika och om din paj börjar se guldbrun ut efter bara 15 minuter, kan du dra ner värmen till 200° och sätta folie över pajen så den inte blir vidbränd. Följ med.

Skeda upp lite varm paj på tallriken och lite vispgrädde på så är läckerheten färdig att ätas.

Svårigheten att lyckas med bilderna på pajen sporrade mig till att plocka fram blixten till kameran och lite prova mig fram. Mitt problem med att ta bilder är att jag inte egentligen förstår mig på kamerans inställningar utan alltid bara improviserar. Nu också resulterade blixtexperimentet i en rad väldigt olika grader av ljus... Men vi hade ganska roligt fast det är ganska utmanande att fota någon som helst bara skulle smaka på kameran.

"Det var inte jag..."

Plommonskörd

Vår granne har ett plommonträd som fått massor med frukt i år. Men hon bor inte där, hon renoverar. Som tur har min andra granne passat på att komma överens om att vi får plocka plommonen, om vi plockar lite åt henne också. Win-win. Så ena grannen plockade plommon åt andra grannen och jag tog stegen och plockade det som de andra inte räckts till. Ett halvt ämbar plockade jag och nu satt jag igång med att laga dem till något. Första projektet var att laga hälften av dem till marmelad. Och här kommer det väldigt komplicerade receptet för den mycket goda marmeladen.

Plommonmarmelad (3 stora burkar á ca 3 dl)

1,5 kg plommon, kärnor och allt
9 dl socker
2 dl vatten

Skölj plommonen och sätt dem i en stor kastrull med vattnet och sockret. Koka tills de blir mosiga. Mosa lite med en potatisstöt för att frigöra kärnorna. Nu börjar det roliga. Plocka bort kärnorna som flyter upp till ytan. Det tar en god stund men det är ändå mindre jobb än att kärna ur färska plommon. När du är säker på att du fått upp alla kärnor, koka marmeladen lite till på högre värme. Häll sedan upp på steriliserade burkar.

Tips: Att koka glasburkar är ganska störande och kräver en ganska stor kastrull. Min mormor tipsade mig om hur lätt det är att sterilisera glasburkar genom att sätta dem i en het ugn några minuter. Locken kan man sen lätt koka i en mindre kastrull.

Tips 2: Om du köper plommon för att laga marmelad, välj en större sort än den som växer på grannens träd. Det är en och annan kärna som skall plockas ut när man använder så här små plommon. 

Det andra jag lagade idag var likör. Det är jätteenkelt men det tar länge. Nämligen 3-5 månader. Men lagar man den nu kan man gott ge den i julklapp. Äntligen fick jag uppanvänt den sista kossun från vårt bröllop. Det är bara en vara som inte går åt i detta hus.

Plommonlikör

300 g hela plommon
1 dl socker
ca 7 dl sprit

Skölj plommonen och sätt dem i en glasburk med skruvlock. Det måste vara tätt. Häll på sockret och spriten. Sätt på locket och vänd upp och ner några gånger så att sockret blandas. Den följande veckan skall du vända på burken dagligen tills sockret löst upp sig helt. Låt sedan stå 3 månader. Sila likören genom melittapapper och låt eventuellt stå ännu en månad.

Huset fullt med Blingo

Blingos höstkollektion lanserades för två veckor sedan och igår var det dags för öppet hus här hemma. I all yrsel och städiver och allt annat som jag sysslade med under dagen och kvällen tog jag inga bilder, men som tur hade jag en gäst som gjorde det. Kolla in hennes bilder här. Roligt var det i alla fall, det blir repris när vinterkollektionen kommer ut.

Menyn var på den enklare sidan eftersom jag vet att fast jag hur vill göra allt och laga en massa fint och spännande så är min tid inte alltid min egen och man hinner bara med det man hinner. Så det blev "Less is more"-taktiken den här gången. Kokta majskolvar, som vi plockade dagen innan, nybakta morotssemlor och två sorters choklad: fudge och rocky road. Den senare fick flera receptförfrågningar så jag lägger upp det här.

Rocky Road Chokobitar (räcker till två rediga skålar med läckerheter)

2 plattor fazers blå
1 platta hushållschoklad
ca 50g smör (inte nödvändigt, men chkobitarna blir mjukare)
200g salta cashewnötter
150g marshmallows

Smält chokladen och smöret i vattenbad. Slå till påsarna med cashewnötter med en köttklubba eller degkavel några gånger så det finns både hela och krossade nötter. Om du använder minimarshmallows behöver du inte göra något åt dem. Jag hade jättestora marshmallows så jag klippte upp dem i små bitar.

Blanda först ner nötterna i den smälta chokladen och till sist marshmallowsen. Bred ut smeten i en form med raka kanter och bakplåtspapper i. Ställ i kylskåpet för 2 timmar. Ta upp bakplåtspappret och lägg på ett skärbräde och skär i önskade storleks bitar. Om du använt smör i smeten lönar det sig att förvara chokladen kallt tills du serverar den, annars kan den bli lite mjuk.

Bild: Danni Paalosmaa