Vi var första gången till Angry Birds-parken i Oitans i september och tyckte det var toppen. Sedan dess har vi varit där många gånger och det är alltid lika pop. Idag bar det av dit igen. En snabb tripp till IKEA på köttbullslunch och sen iväg till klätter och rutsch. Idag hade lillasyster, utrustad med vinterhalare och -stövlar för andra gången i sitt liv, dessutom riktigt roligt när hon fick krypa omkring och till och med rutscha lite. Spindelgungan var hennes ultimata favorit.
När vi satt oss i bilen efter en timme i parken sade Ian: Jag är ledsen att Ufa är borta. Han som var Momans kompis. Kommer han att komma tillbaka?
Helt utan att vi pratat om det så tänker han på Ufa och på Moman som är ensam. Jag upplever samma sak. Mitt i vardagssysslorna kommer sorgen i vågor och överraskar mig. Men tänk ändå hur snabbt livet återgår till normalt efter en så överväldigande händelse. Jag är glad att vågorna kommer, det känns bra att minnas och låta sorgen ta sin plats.
Jag fick i lugn och ro kontemplera detta och annat när resten av gänget vilade sig efter dagens strapatser.
När vi satt oss i bilen efter en timme i parken sade Ian: Jag är ledsen att Ufa är borta. Han som var Momans kompis. Kommer han att komma tillbaka?
Helt utan att vi pratat om det så tänker han på Ufa och på Moman som är ensam. Jag upplever samma sak. Mitt i vardagssysslorna kommer sorgen i vågor och överraskar mig. Men tänk ändå hur snabbt livet återgår till normalt efter en så överväldigande händelse. Jag är glad att vågorna kommer, det känns bra att minnas och låta sorgen ta sin plats.
Jag fick i lugn och ro kontemplera detta och annat när resten av gänget vilade sig efter dagens strapatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar