Jag har funderat ganska mycket på det här med att be om och få hjälp. Jag är själv ganska dålig på att be om hjälp. Med både små och stora saker, hjälp med barnen, hjälp med att få vardagen att gå ihop, hjälp med ekonomin, hjälp med att fundera ut det här eller det där. Jag har en massa mänskor som gärna ställer upp om man behöver något och också många som ber mig om hjälp eller stöd. Det låter ju ganska bra. Sanningen är att det faktiskt är jättebra och jag är otroligt tacksam. Jag tycker ändå alltid det är jobbigt att fråga.
Jag funderar ändå på vem man får be om hjälp. Är det bara familjen man skall fråga? Mammor, pappor, syskon? Jag tycker att vi som barn också var och vaktades hos vänner, inte bara släktingar. Vi hade vänfamiljer som var mera familj än vänner. Men får man nuförtiden be vänner om hjälp, eller är vänner bara till för underhållning och trevligt umgänge?
Den här veckan hade jag en blingovisning på ett familjecafé. Den skulle vara på dagen och jag kunde tänka mig att ta med Erika men inte båda barnen, det skulle bara vara för stökigt. Jag hade skrivit in visningen på torsdagen och hade i relativt god tid bett en vän om hjälp med Ian. Allt bra, Ian skulle få fara och leka medan jag jobbade. På söndag kväll slog det mig. Visningen var inte heller på torsdagen utan på måndag morgon. Vännen som Ian skulle till hade inte möjlighet att ställa upp på måndagen så nu var jag i blåsten. Klockan var nio på kvällen och jag skickade ett meddelande åt min granne och frågade om Ian kunde komma dit nästa dag. Svar: Inga problem, hit bara. Fantastiskt, jag har de bästa grannarna! Så här skall det väl vara? Varför måste jag då fundera så länge på om jag alls täcks fråga?
Vem frågar du om du behöver hjälp med något? Vad tycker du om en kompis ber dig ställa upp? Är det ok att be en kompis använda sin dyrbara tid på något du behöver?
Och en fråga till: Om du väljer att inte be om hjälp fastän du behöver den, är det för att du är rädd för att få ett "nej" till svar, eller för att du tycker att du borde klara dig själv?
Jag funderar ändå på vem man får be om hjälp. Är det bara familjen man skall fråga? Mammor, pappor, syskon? Jag tycker att vi som barn också var och vaktades hos vänner, inte bara släktingar. Vi hade vänfamiljer som var mera familj än vänner. Men får man nuförtiden be vänner om hjälp, eller är vänner bara till för underhållning och trevligt umgänge?
Den här veckan hade jag en blingovisning på ett familjecafé. Den skulle vara på dagen och jag kunde tänka mig att ta med Erika men inte båda barnen, det skulle bara vara för stökigt. Jag hade skrivit in visningen på torsdagen och hade i relativt god tid bett en vän om hjälp med Ian. Allt bra, Ian skulle få fara och leka medan jag jobbade. På söndag kväll slog det mig. Visningen var inte heller på torsdagen utan på måndag morgon. Vännen som Ian skulle till hade inte möjlighet att ställa upp på måndagen så nu var jag i blåsten. Klockan var nio på kvällen och jag skickade ett meddelande åt min granne och frågade om Ian kunde komma dit nästa dag. Svar: Inga problem, hit bara. Fantastiskt, jag har de bästa grannarna! Så här skall det väl vara? Varför måste jag då fundera så länge på om jag alls täcks fråga?
Vem frågar du om du behöver hjälp med något? Vad tycker du om en kompis ber dig ställa upp? Är det ok att be en kompis använda sin dyrbara tid på något du behöver?
Och en fråga till: Om du väljer att inte be om hjälp fastän du behöver den, är det för att du är rädd för att få ett "nej" till svar, eller för att du tycker att du borde klara dig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar