Carina Bruun skriver i sin kolumn på svenska YLE att hon tycker att det är krystat att fira farsdag och att det är onödigt att köpa gåvor och uppvakta sin pappa på en viss dag. Det får hon ju för all del tycka men jag håller inte med.
Det fanns en tid då jag tyckte att det var jättevuxet att inte bry sig om födelsedagar och andra högtider. Jag tyckte mänskor som var hemskt nonchalanta och tyckte att de inte ville ha några födelsedagsgåvor eller julklappar var jättecoola. Jag ville också vara cool och nonchalant och lekte att jag inte heller brydde mig. Jag försökte också tycka att årsdagar inte spelade någon roll och att det var fånigt att fira att det gått tre år sedan jag och min man träffades.
Men vid något skede började jag tycka att det var helt urtråkigt att inte fira något. Varför skall man plocka bort allt sånt som man istället kan gå och se fram emot, sånt som gör livet lite roligare? Sen finns det ju olika sätt att fira saker. Att fira behöver ju inte handla om fina gåvor. Det kan handla om att vara tillsammans. Att komma ihåg och tänka på någon annan. Att finnas till för varandra.
Jag träffar inte min pappa särskilt ofta, kanske en gång i månaden eller varannan månad. Så när farsdagen kommer tycker jag det är jätteroligt att ses. Ibland är han inte hemma så då räcker det med ett telefonsamtal eller ett textmeddelande. Speciellt nu när jag har egna barn förstår jag att uppskatta allt det han gjort för mig och förstår hur roligt det var att ha honom som pappa när jag var liten.
Igår packade jag sen ihop mig och barnen och åkte iväg till Esbo med ett kort som Ian lagat och ett bröd som vi bakat tillsammans. Och den timmen vi satt hemma hos pappa och drack kaffe och åt en svamppaj, som han plockade fram ur frysen när vi ringde och sa att vi var på väg, kändes inte alls krystad. Tvärtom, den kändes hjärtlig och varm och jag är säker på att pappa var glad att vi kommit på besök, jag var det nämligen också. Hur det kan vara dåligt på något sätt kan jag inte förstå.
Det fanns en tid då jag tyckte att det var jättevuxet att inte bry sig om födelsedagar och andra högtider. Jag tyckte mänskor som var hemskt nonchalanta och tyckte att de inte ville ha några födelsedagsgåvor eller julklappar var jättecoola. Jag ville också vara cool och nonchalant och lekte att jag inte heller brydde mig. Jag försökte också tycka att årsdagar inte spelade någon roll och att det var fånigt att fira att det gått tre år sedan jag och min man träffades.
Men vid något skede började jag tycka att det var helt urtråkigt att inte fira något. Varför skall man plocka bort allt sånt som man istället kan gå och se fram emot, sånt som gör livet lite roligare? Sen finns det ju olika sätt att fira saker. Att fira behöver ju inte handla om fina gåvor. Det kan handla om att vara tillsammans. Att komma ihåg och tänka på någon annan. Att finnas till för varandra.
Jag träffar inte min pappa särskilt ofta, kanske en gång i månaden eller varannan månad. Så när farsdagen kommer tycker jag det är jätteroligt att ses. Ibland är han inte hemma så då räcker det med ett telefonsamtal eller ett textmeddelande. Speciellt nu när jag har egna barn förstår jag att uppskatta allt det han gjort för mig och förstår hur roligt det var att ha honom som pappa när jag var liten.
Igår packade jag sen ihop mig och barnen och åkte iväg till Esbo med ett kort som Ian lagat och ett bröd som vi bakat tillsammans. Och den timmen vi satt hemma hos pappa och drack kaffe och åt en svamppaj, som han plockade fram ur frysen när vi ringde och sa att vi var på väg, kändes inte alls krystad. Tvärtom, den kändes hjärtlig och varm och jag är säker på att pappa var glad att vi kommit på besök, jag var det nämligen också. Hur det kan vara dåligt på något sätt kan jag inte förstå.
 |
| Min pappa och min dotter. Vad fina de är. |
Jätte fina bilder du tar! Säg mej, vad har ni köpt för kamera och objektiv? Gjorde ni inte det för ett tag sedan? Håller helt med dej, allt värt att fira ska uppmärksammas. Det behöver inte vara med pompa och ståt alla gånger, men livet blir bra mycket roligare så.
SvaraRaderaTack! Jag har en Nikon D80 med ett 35mm objektiv. Kameran har vi haft länge, jag har bara inte intresserat mig för den särskilt mycket tidigare. Jag har nog fotat men inte alls lärt mig hur inställningarna funkar. Nu försöker jag men det är en väldigt långsam process. En funktion i taget. Objektivet köpte vi av en kompis nyligen och har nog faktiskt gjort det roligare att fota, det är mycket lättare att få bra bilder med det än vårt gamla. Dessutom är det ganska litet så kameran är inte så otymplig och kan till och med nån gång vara med i väskan.
RaderaDen här bilden blev dock inte så lyckad i verkligheten som jag trodde då jag såg den på kameraskärmen så jag måste fuska lite och lägga ett antikfilter över det för att min pappa skulle se mer ut som sig själv, kameran hade gjort honom alldeles röd :)